En ledare är en person som förstår sina medarbetare och får ut det bästa av dem. En ledare ska inte vara kompis med alla eller omge sig med kompisar. En ledare blir respekterad då att alla vet att den jobbar hårdare än alla andra. En ledare styr med kärlek och omtanke, inte skräck, fåfänga eller maktspråk. En ledare är rättvis och behandlar folk som anstränger sig och gör ett bra jobb med välförtjänt respekt. En ledare omger sig inte bara med ja-sägare utan förstår vikten av kritik. En ledare behöver inte sparka en massa kompetenta medarbetare och betala skattemiljoner i kompensation.
Det är tydligt att Sophia Jarl och hennes politiska underhuggare från borgerligheten saknar förståelse för vad ledarskap innebär. Inte heller förstår de betydelsen av Norrköping som kulturstad, eller att Symfoniorkestern och Louis De Geer är ömsesidigt beroende och att SON är älskat av så många medborgare. Det är föga klokt att sälja skattebetalarnas egendom billigt, för att sedan hyra den dyrt. Det tar lång tid att bygga upp en verksamhet av så hög kvalitet. Att riva ner kan gå fort. Sophia Jarl vill legitimera sin aggressiva politik med att medborgarna vill sätta dit bortskämda kulturintressen. Jag tror att väljarna föredrar kultur framför kaos och dålig stämning.
Det är uppenbart att Sophia Jarl inte är en ledare. Hon är helt klart en chef eftersom hon bestämmer över andra. Men inom politiken så väljs man till ledare, det är ett förtroendeuppdrag. Vilka är det som har valt henne till chef? Jo, Moderaterna i Norrköping. Vilka tolererar henne som chef? Jo Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna i Norrköping. Varför stöttar de henne när politiken som hon utövar förstör Norrköpings varumärke? Eller är de bara rädda? Många kulturintresserade borgerliga väljare reagerar och känner inte igen sina partier; M, L och Kd, när deras gruppledare skriver debattartiklar som är direkt fientliga mot den spetskultur vi har i Norrköping. De verkar inte se något värde hos SON och Östgötateatern. Ja till och med hela kulturförvaltningen i kommunen ska bort vid årsskiftet. Politiken som de för är ett stort finger i ansiktet mot kulturen och medborgarna.
Varför dessa återkommande och hårda angrepp från Sophia Jarl, kommunstyrelsens ordförande? Symfoniorkestern och Östgötateatern är väl införstådda med att de inte kan undantas vid allmänna besparingar. Dessutom arbetar SON och Teatern för ökad publiktillströmning. Det hade varit så enkelt och klokt att arbeta fram konstruktiva lösningar i stället för att kasta hårda ord i ansiktet på hårt arbetande, kreativa och uppoffrande människor. Att söka lösningar hade varit att visa ledarskap. Det Sophia Jarl visar upp nu är sämsta sortens chefskap. Hon söker uppmärksamhet och konfrontation.
Jag har själv har varit engagerad inom M i Norrköping mellan 1998–2002. Enligt min mening är det i stor utsträckning kulturen som definierar Norrköping, som gör mig stolt över min hemstad och jag vet att det är många moderater som känner detsamma. Jag vet också att det finns gott om personer inom M i Norrköping som mår dåligt just nu.
Personer som känner sig tystade och rädda.
Jag kan bara vädja till de aktiva inom M att de avsätter kommunstyrelsens ordförande Sophia Jarl så att Norrköpings medborgare kan få en god ledare och inte sämsta sortens chef. Det krävs bara en enkel majoritet i M: s kommunfullmäktigegrupp.