Widar Andersson

Widardirekt

"Rättssystemet ett stort skämt"

WidarDirekt En ganska stor del av Folkbladets nyheter handlar om brott och straff i olika former och av alla arter. Våra medarbetare bevakar rättegångar och polisens presskonferenser och vi talar ofta med åklagare, advokater och poliser. Under ett år ”svischar” det förbi ett försvarligt antal allvarliga brott i spalterna: Skjutningar, bilbränder, rån, misshandel, våldtäkter, hot, trakasserier och dödligt våld. För de av oss som inte är brottsoffer i all denna framvälvande kriminalitet kan det nog ibland kännas som om brotten just ”svischar förbi” i flödet av händelser.

För många känns det helt annorlunda. Vid sidan av rättssamhällets alla officiella talespersoner finns en stor och växande skara av personer för vilka livet helt slutade svischa när kriminaliteten slog till rakt in i deras liv. Kretsen av brottsoffer är betydligt vidare än enbart just de personer som direkt utsattes för våld och övergrepp. Här finns mammor, pappor, barn, fruar, syskon, makar, vänner till såväl offer som gärningsmän som ofta kastas in i chock och tumult. Och som lätt kan känna sig övergivna och överkörda när den rättsliga processen rullar på. Om den ens rullar på.

 

I Folkbladet i dag publicerar vi en lång intervju med två brottsoffer som vår nyhetschef Malin Perk har träffat. Det är mamman och systern till Tommy som knivhöggs till döds i Norrköping i november 2015 som träder fram med sin berättelse och som ger sina bilder av det rättsliga efterspelet till deras sons och brors död.

Ett hån att mördare går fria

”Rena rama sandlådenivån. Det svenska rättssystemet är ett stort skämt”, säger mamman Ingela i vårt reportage. Och hon fortsätter: ”Ingen försvarade Tommy som blivit berövad på sitt liv. Men mördarna och deras stjärnadvokater kunde sitta i rätten och dra lögn efter lögn. Och smutskasta honom.”

 

Domstolarna har sagt sitt. Den juridiska processen är en sak för sig. Det finns dock som sagt även andra berättelser, känslor, upplevelser och åsikter som bör komma fram. Allt här i livet är inte rättssalar, advokater, åklagare och domare.

I dag kan du läsa Malin Perks reportage i vår papperstidning. Från klockan sju på morgonen även på folkbladet.se och folkbladet.mobil.se

 

Läs gärna. Låt det inte bara svischa förbi.

 

Widar Andersson

 

Trygg Löfven borde släppa vänstertugget

WidarDirekt Jag hade tyvärr inte möjlighet att åka upp till Eskilstuna för att lyssna på Stefan Löfven när han höll sitt sommartal tidigare på söndagen. Det var synd att det inte gick att få till. Politik är som bäst live. Känslorna hos publiken, bekanta att tjattra med, stämningen på pressträffen; allt det där gör politikupplevelsen så mycket mer innehållsrik och flerdimensionell.

Nu har jag istället läst talet och hört och läst diverse olika referat. Det tycks ha varit ett bra tal i det stora hela. Stefan Löfven och Socialdemokraterna håller fast vid parollen Trygghet som slogs fast på partikongressen i våras. Det är bra. Löftet om ”10 000 fler polisanställda” från partikongressen återkom nu med en finansiering för nästa år. Fler budgetbesked antyddes; möjligen höjs barnbidragen och skatten ska sänkas för pensionärer.

Jag gillar Stefan Löfvens framstegsiver och att han i talet resonerar om modernitet; svenskarnas lust att vända ”ansiktet mot framtiden” som en viktig del av förklaringen till att Sverige klarat sig så bra i den globala konkurrensen under snart ett sekel.

Desto tristare då att Löfven och hans nuvarande spinndoktorer satsar så hårt på att vända ansiktet bakåt när det gäller välfärdsföretagande. Där kör Socialdemokraterna symbolpolitik för hela slanten.

Klassrummets resurser ska inte hamna i skatteparadis, sa Löfven enligt manuset på socialdemokraternas hemsida. Det gör de inte heller. I verkliga livet är det tvärtom så att några av de allra bästa skolorna vi har drivs av stora och stabila utbildningsföretag. Dessa företag använder skattebetalarnas pengar betydligt mer effektivt än vad de flesta kommuner gör.

En socialdemokrati som inte envisas med att låsa in sig i den helt hopplösa vänsterburen skulle agera mer modernt och framtidsinriktat. Ta tag i de verkliga problem som finns med kötider, betyg och skolval och med de säg 100 riktigt lågpresterande grundskolorna som är direkta och pengaslukande hål mot jämlikhet och välstånd.

Nu satsas allt på svepande och osann symbolpolitik där verkligheten inte betyder något. Men eftersom medborgarna lever i sina verkligheter med välfärdsföretag av alla de slag så är symbolpolitik återvändsgränd för varje parti som tänker sig att ha ansvar i en regering.

Släpp den där vänstertugget Löfven. Alla vet ju ändå att det i det moderna Sverige inte finns någon majoritet för att slå igen en stor del av de allra bästa utbildningarna och vårdplatserna och omsorgsinsatserna som finns i landet.

Annars var det som sagt ett bra tal. En stark passage handlade om regeringens ambition att åter satsa på upplysning om Förintelsen. I det skrivna talet motiverade Löfven insatsen bland annat med att ”Vi har tagit emot många flyktingar från länder där kunskapen om Förintelsen är låg  Därför måste vi se till att alla i vårt land får grundläggande kunskaper om nazismens brott mot mänskligheten. Därför kommer regeringen att återinföra stödet till hågkomstresor för skolungdomar till Auschwitz.”

Det är en bra och frank och pragmatisk förklaring utan några stora åthävor eller omskrivningar. Mer sånt. Där är S hemmaplan. Symbolpolitik bör däremot lämnas till ytterkantspartier som till sin natur lever i symbios med just symboler som giriga direktörer och lömska invandrare.

Widar Andersson

Medborgarskap är ingen rabattkupong

WidarDirekt Moderaterna luftar nu intresse för förslagen om att terrorister med dubbelt medborgarskap ska kunna fråntas sitt svenska medborgarskap i syfte att förhindra att de kan återvända till Sverige efter att ha stridit för IS eller andra terrorgrupper. Liknande idéer har tidigare framförts av Sverigedemokraterna. Även Liberalerna har tänkt högt i detta ämne.

Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson avfärdar förslagen. ” Det förvånar mig att Moderaterna inte orkar stå upp för svensk grundlag”, sa Johansson till TT på tisdagen (8/8).

Mer att läsa: Lag och Ordning för Johansson.

Morgan Johanssons ovilja att ge sig in i medborgarskapspolitiken är begriplig ur flera aspekter. Hösten 2011 hamnade han i den socialdemokratiska torktumlaren när han som rättspolitisk talesperson gav visst stöd åt dåvarande kommunalrådet Ilmar Reepalu (S) i Malmö när denne föreslog temporära medborgarskap. Medborgarskapet skulle kunna återkallas om en person gjorde sig skyldig till grov kriminalitet. Morgan Johansson agerade av allt att döma på uppdrag av dåvarande partiledaren Håkan Juholt.

Juholt bytte dock snabbt fot och tog kraftigt avstånd från Reepalu – och Johansson – när det började blåsa. Anders LindbergAftonbladets ledarsida menade att Morgan Johansson förordade ”apartheid” och konstaterade med sedvanlig verklighetsförankring att:

”Morgan Johanssons förtroende är allvarligt skadat. Han är nu känd för Svenska folket för att han försökte närma partiets politik till Sverigedemokraterna.”

Medborgarskap är känsliga saker i en rättsstat. I medborgarskapet regleras vittgående rättigheter; främst tillgången till det svenska passet och till den ovillkorliga rätten att vistas i Sverige; en rättighet som är intimt förknippad med rätten till ekonomisk försörjning på goda nivåer.

Det är närmast löjligt lätt att bli svensk medborgare. För den som i vuxen ålder ansöker om medborgarskap ställs inga som helst krav mer än att den sökande ska ha vistats i Sverige i fem år. I andra änden är det omöjligt att ofrivilligt bli av med sitt medborgarskap.

Jag kan i sak tycka att SD och M har rätt när det gäller möjligheten att plocka medlemskapet av uppenbara terrorister. För den som vill ge sig på något sådant väntar dock långa grundlagsändringsprocesser och sega kamper mot den utbredda rättighetsmaffians anklagelser och osammanhängande påståenden.

Morgan Johansson bör därför istället samla politiskt stöd för att göra det svårare att bli svensk medborgare. Universitetslektorerna Dan-Olof Rooth och Per Strömblad visade i sin rapport till Globaliseringsrådet ”Språk, krav och medborgarskap” att mycket talar för att det finns fördelar med en politik där medborgarskapet ses som ”kronan på en lyckad integrationsprocess” snarare än som ett slags helt kravlös rättighet.

Rooth och Strömblad skriver:

Vi har kunnat konstatera att efterfrågan på svenskt medborgarskap förefaller vara hög bland invandrade från länder utanför västvärlden, men att dessa individer samtidigt tenderar att ha bristande kunskaper i svenska.”

Medborgarskap i Sverige är värt oerhört mycket. Det bör förtjänas och inte delas ut som vilken rabattkupong som helst.

Widar Andersson

Anders Borg är en människa

WidarDirekt Den förre finansministern Anders Borg har uppenbart problem. Vad de består i har jag ingen aning om. Hur som helst har han betett sig extraordinärt svinigt berusat på en privat fest med många gäster och arrangörsmedarbetare. Eftersom han är en offentlig person så nådde de uppseendeväckande uppgifterna om Anders Borg fram till Aftonbladet.

Borg insåg vad som var på gång och förekom Aftonbladets publicering genom att be om ursäkt för sitt beteende i ett inlägg på Facebook.

När Aftonbladet sedan gick ut med alla detaljerade uppgifter om Borgs beteende på festen så kan vilken empatisk människa som helst känna den hemska ångest och skam som Anders Borg har att tampas med nu. Han har barn, föräldrar, vänner och tunga uppdrag i näringslivet.

Till skillnad mot andra människor som plakat och totalt gör bort sig på liknande sätt så hamnar Borgs elände i pressen. Det är som det är med den saken. Han är en offentlig person som länge sökt strålkastarljuset och därför får stå ut med att ljuset söker sig till honom även när det är mindre bekvämt.

Historien rullar snart slut i medierna. En omdömeslös polis har i och för sig triggats att göra en polisanmälan mot Borgs beteende. Det kan hålla saken i gång ytterligare något dygn.

Anders Borg har handlat oerhört omdömeslöst. Men det har andra också gjort. Barnsliga politruker på sociala medier försöker koppla ihop Borgs personliga sammanbrott med Moderaterna. De som uttalat stöd och empati för Borg utmålas som ”hycklare” i fina kulturkretsar. Vilket är obegripligt.

Karln har gjort bort sig rejält. Men han har knappast skadat någon mer än sig själv och sin familj. Han får slita med sin ångest och ruelse; precis som vilken annan också hade fått göra i en liknande situation.

Fallet blir extra stort för offentlighetens kvinnor och män som brakar ihop på bästa sändningstid. Skammen och ångern kommer de aldrig undan. Men det går att komma igen; går att ta sig igenom svåra stunder och komma ut som en klokare person på andra sidan. Det är det ena.

Det andra och allra viktigaste är att vi andra aldrig får glömma att det är människor vi talar om och förhåller sig till. Anders Borg är inte en staty av en tidigare moderat och framgångsrik finansminister. Han är en människa.

Widar Andersson

 

Klokt att ta strid för Peter Hultqvist

WidarDirekt Stefan Löfven visade att det alltid finns flera alternativ än vad man kan tro i förväg. Statsministerns svar på oppositionens misstroendeförklaringar mot statsråden Anders Ygeman, Peter Hultqvist och Anna Johansson var väl sammansatt.

 

Jag tar ansvar för Sverige sa Stefan Löfven och meddelade på torsdagens pressträff i Rosenbad att Anna Johansson och Anders Ygeman lämnar regeringen eftersom de inte har riksdagens förtroende.

Jag var där.

Sjukvårdsminister Gabriel Wikström lämnar regeringen av hälsoskäl. Nya statsråd blir Tomas Eneroth; gruppledare och riksdagsveteran från Småland blir ny infrastrukturminister. Heléne Fritzon från Skåne  tar hand om migrationsfrågorna.

Morgan Johansson blir ett slags rättsstatsuperminister och tar över en stor del av Anders Ygemans inrikesministerportfölj. Annika Strandhäll får lägga sjukvårdsfrågorna till dagens uppdrag som socialminister. Däremot tar Löfven strid för Peter Hultqvist som försvarsminister.

Ett smart och sakligt grundat drag. Oppositionen har nu bollen. De har fått två rätt – Ygeman och Johansson – och det är nog tveksamt om det finns stöd i oppositionen för att fortsätta driva misstroendet mot den populäre Peter Hultqvist.

Ombildningen som Löfven gör är intressant. Två av klipporna i regeringen – Annika Strandhäll och Morgan Johansson – får kraftigt förstärkta roller i regeringen. De blir väldigt tunga i två centrala samhällsfält /social/sjukvård och brott/straff/terror.

Förhoppningsvis ska de två kunna profilera S som folkligt trygghetsparti på ett effektivt sätt under året som kommer.

Stefan Löfven gjorde en stabil insats på pressträffen. Självklart är det en nesa att tvingas göra sig av med statsråd på oppositionens order. Men sådana är de parlamentariska realiteterna. Och Löfven gjorde vad han kunde för att klä in nesan i en större regeringsombildning.

Och Socialdemokraterna - kanske viktigast av allt efter de för partiet fruktansvärda år i opposition - sitter kvar i regeringen.

Widar Andersson

Räkna med en lång regeringskris

WidarDirekt Misstroendeförklaringen mot tre statsråd är ett grundskott mot Löfvens regering. Det skulle inte förvåna om S kontrar med att utlysa ett extraval till oktober i höst. Vilket kan sluta precis hur som helst. Och vilket dessutom följs av ett ordinarie val i september 2018.

De fyra borgerliga partiledarna begär idag att talman Urban Ahlin ska sammankalla riksdagen för att rösta om de borgerligas förslag om misstroendeförklaring mot de tre statsråden Anna Johansson, Anders Ygeman och Peter Hultqvist.

Mandatperioden 2014 – 2018 fortsätter således att bjuda på sällsynt politisk dramatik. Vilket inte är förvånande. Den gamla politiska ordningen som gällt sedan 1930-talet är sedan ganska länge uppbruten. I den gamla ordningen regerade Socialdemokraterna landet och de borgerliga partierna hoppade in som reserver vid de få tillfällen då Socialdemokraterna krisade.

Mer att läsa: Regeringens alla ryggar.

Det första slaget mot den gamla ordningen stod den borgerliga Alliansen för. Åtta borgerliga regeringsår – varav de fyra första mycket framgångsrika och på många sätt strukturförändrande – med en och samma moderata statsminister visade klart och tydligt att S inte var ensamma på tronen längre.

Det andra slaget stod och står Sverigedemokraterna för. SD är ett lockande alternativ för väldigt många traditionella socialdemokratiska väljare. SD har samtidigt blivit så stort att partiet blockerar alla ”vanliga” regeringsbildningar typ S-regering eller Alliansregering.

Efter valet 2014 har Sverige därför en märklig minoritetsregering bestående av S och MP. Statsministern är dessutom en partipolitisk nybörjare som fick träda in sedan S helt klappat ihop under Juholts knappa år vid rodret.

Regeringens första budget föll i december 2014. Ett extraval planerades till mars 2015. Extravalet undanröjdes genom den så kallade Decemberöverenskommelsen (DÖ) som konstruerade ett system för hur minoriteten ska kunna styra över majoriteten i riksdagen. De borgerliga partierna – framförallt Moderaterna – har klämts mellan DÖ och SD och M har närmat sig en förtroendekris.

Och nu denna kraftiga attack mot regeringen. Misstroendeförklaringen mot tre statsråd är ett grundskott mot Löfvens regering. Det skulle inte förvåna om S kontrar med att utlysa ett extraval till oktober i höst. Vilket kan sluta precis hur som helst. Och vilket dessutom följs av ett ordinarie val i september 2018.

Vi skulle med andra ord få leva med ett slags regeringskris under i vart fall ett år. Så kan det mycket väl bli. Det gör ont när knoppar brister diktade Karin Boye så vist och klokt. En ny politisk ordning behöver värka fram i Sverige. Sådana processer är sällan lätta. Det vi har att jämföra med är väl 1920-talets inrikespolitiska turbulens där regeringar och statsråd kom och gick innan S kopplade greppet.

Nu kommer något annat. Kanske nya partier, definitivt nya konstellationer som sannolikt och förhoppningsvis konstituerar ett starkt regeringsblock i den mitterräng där nästan alla medborgare uppehåller sig.

Sverige går positivt nog hyfsat bra ekonomiskt för tillfället. En regeringskris behöver därför inte vara särskilt skadlig för landet och medborgarna.

Widar Andersson

Rapp och erfaren politisk kommentator. Sju dagar i veckan skriver han ledarartiklar i Folkbladet. Han skriver krönikor i flera andra tidningar. Widar citeras ofta i riksmedia och hans inlägg noteras både till höger och vänster i politiken. På WidarDirekt skriver Widar med oregelbundna mellanrum. Typ när något händer - eller en ny tanke dykt upp - och det är för långt att vänta till nästa ordinarie ledarsida i Folkbladet. 

  • Twitter
  • Widar Andersson
  • Instagram
  • Widar Andersson

Bloggar