Widar Andersson

Widardirekt

"Rättssystemet ett stort skämt"

WidarDirekt En ganska stor del av Folkbladets nyheter handlar om brott och straff i olika former och av alla arter. Våra medarbetare bevakar rättegångar och polisens presskonferenser och vi talar ofta med åklagare, advokater och poliser. Under ett år ”svischar” det förbi ett försvarligt antal allvarliga brott i spalterna: Skjutningar, bilbränder, rån, misshandel, våldtäkter, hot, trakasserier och dödligt våld. För de av oss som inte är brottsoffer i all denna framvälvande kriminalitet kan det nog ibland kännas som om brotten just ”svischar förbi” i flödet av händelser.

För många känns det helt annorlunda. Vid sidan av rättssamhällets alla officiella talespersoner finns en stor och växande skara av personer för vilka livet helt slutade svischa när kriminaliteten slog till rakt in i deras liv. Kretsen av brottsoffer är betydligt vidare än enbart just de personer som direkt utsattes för våld och övergrepp. Här finns mammor, pappor, barn, fruar, syskon, makar, vänner till såväl offer som gärningsmän som ofta kastas in i chock och tumult. Och som lätt kan känna sig övergivna och överkörda när den rättsliga processen rullar på. Om den ens rullar på.

 

I Folkbladet i dag publicerar vi en lång intervju med två brottsoffer som vår nyhetschef Malin Perk har träffat. Det är mamman och systern till Tommy som knivhöggs till döds i Norrköping i november 2015 som träder fram med sin berättelse och som ger sina bilder av det rättsliga efterspelet till deras sons och brors död.

Ett hån att mördare går fria

”Rena rama sandlådenivån. Det svenska rättssystemet är ett stort skämt”, säger mamman Ingela i vårt reportage. Och hon fortsätter: ”Ingen försvarade Tommy som blivit berövad på sitt liv. Men mördarna och deras stjärnadvokater kunde sitta i rätten och dra lögn efter lögn. Och smutskasta honom.”

 

Domstolarna har sagt sitt. Den juridiska processen är en sak för sig. Det finns dock som sagt även andra berättelser, känslor, upplevelser och åsikter som bör komma fram. Allt här i livet är inte rättssalar, advokater, åklagare och domare.

I dag kan du läsa Malin Perks reportage i vår papperstidning. Från klockan sju på morgonen även på folkbladet.se och folkbladet.mobil.se

 

Läs gärna. Låt det inte bara svischa förbi.

 

Widar Andersson

 

Tiggeriet närmar sig så sakta vägs ände

WidarDirekt Ann-Sofie Hermansson (S) är kommunstyrelsens ordförande i Göteborg. På DN Debatt idag 5 januari invänder hon med starka känslomässiga argument mot Stefan Löfvens och Ardalan Shekarabis uttalanden om att ett förbud för tiggeri på allmän plats kanske borde bli verklighet här vad det lider.

Ann-Sofie Hermansson företräder den välkända linjen ”Det går inte att förbjuda fattigdom” på ett respektabelt sätt. Med ett trist undantag: ”Turerna skapar skarpa frågetecken. Jag ser nämligen inte mycket till socialdemokrati i de båda S-ministrarnas agerande.”

Det där ofoget – att antyda att de i ens parti som har andra uppfattningar än en själv egentligen inte är särskilt socialdemokratiska – är lågvattenmärken av de sektminnen som konstigt nog lever kvar i det dominerande maktpartiet i Sverige. Dessutom är det monstruöst ohistoriskt att påstå att det skulle finnas en bestämd S-uppfattning om detta och att denna uppfattning i så fall skulle vara i linje med Ann-Sofie Hermanssons. Vilket inte stämmer. De allra flesta linjer finns företrädda från och till. Utgångspunkten i den mer klassiska socialdemokratiska socialpolitiken – jag tänker på Gustav Möller - kan dock inte på något sätt anföras som stöd för den Hermanssonska uppfattningen.

Mer att läsa: Han är nog snart störst.

Hermanssons verklighetsuppfattning om sitt eget parti lämnar också mycket övrigt att önska. Hon skriver – apropå de testballonger om tiggeriförbud som främst Shekarabi sänt ut:

”När det gäller processen undrar jag om det ens hänt i partiets historia att S-ministrar försökt hantera en så central fråga i en ”kolla-vartåt-vinden-blåser”-manöver. Testballonger har inte varit aktuella. Det här är ett parti där vi efter rejäla diskussioner tar ställning och sedan kommunicerar vad vi tycker.”

En sådan grovt idealiserad bild av socialdemokratin är milt sagt inte särskilt trovärdig. På olika sätt, under olika tider och med olika metoder har testballonger använts för att kolla av hur landet ligger. För 50 år sedan och tidigare testade partiledningen främst attityden hos partimedlemmar. I mer modern tid är testandet framförallt riktat mot medborgarna; eftersom partimedlemmarna är allt färre och allt mindre representativa för breda väljargruppers uppfattningar och livsstilar.

”Rejäla diskussioner” är dessutom – för att något hårddra det hela – en konstart som socialdemokraterna är tämligen bleka på. S är sedan mer än 80 år tillbaka framförallt ett maktägande parti som ändrar/inte ändrar politik i linje med vad maktutövandet kräver; och inte utifrån rejäla diskussioner om vad som vore mest ”renlärigt socialdemokratiskt.”

Den formeln har varit mycket framgångsrik. Åren i opposition – framförallt från Göran Perssons avgång 2006 och till Stefan Löfvens tillträde 2012 – var däremot helt erbarmliga. Utan maktens styråra for partiet lite hit och dit ungefär som prästens lilla kråka i den kända barnsången. Bilden av ett idéparti som finner sin väg genom att sitta i rejäla diskussioner är således väl romantiskt influerad oavsett om vi utgår från S i regering eller i opposition.

I själva sakfrågan om tiggeriförbudet har Ann-Sofie Hermansson fel. Det är inget konstigt alls att en regering/riksdag bestämmer att tiggeri är förbjudet på allmän plats.

Ett eventuellt tiggeriförbud skulle självklart vara en inskränkning i förvärvsfriheten. Sådana inskränkningar är inte ovanliga. I reglerade marknadsekonomier och välfärdsstater är det inte tillåtet att tjäna pengar hur som helst. I trapphusen på hyreshusen var det för alls inte länge sedan vanligt med små skyltar som upplyste om att ”tiggeri och bettleri” inte var tillåtet. Inget konstigt med det. Saken har inte ett dugg att skaffa med något försök att ”förbjuda fattigdom”.

Ann-Sofie Hermansson anför vidare att ” Med ett definitivt förbud skulle det bli olagligt eller otillåtet för en människa i nöd att be en annan människa om hjälp.”

Så är det naturligtvis inte alls. Ett tiggeriförbud skulle dock göra det olagligt att ”be en annan människa om hjälp” genom att tigga på allmän plats. Vilket är något helt annat än ett förbud om att be någon om hjälp.

Jag har ingen bestämd uppfattning i hur man bäst ska ta sig an tiggerifrågan. Jag är dock övertygad om att ett första steg är ett förbud för kommuner att ge bidrag och annan kontinuerlig social service till tiggare från andra länder.

Av partipolitiska skäl tror jag också det vore mycket bra för S om tiggeriet närmade sig vägs ände. Tiggarna utanför snart sagt varje butik i Sverige är den främsta sinnebilden för hur Sverige har förändrats och försämrats. Den stadiga strömmen av väljare som lämnar S för SD har säkerligen denna sinnebild för ögonen när de byter parti.

Sedan kanske det bästa är att göra frågan om tiggeri på allmän plats till rena och klara frågor om kommunala ordningsstadgor? Där kommunalt anställda väktare – snarare än statens poliser – har uppdraget att se till att ett tiggeristopp efterlevs? Jag vet inte. Vid sidan av frågans partipolitiska symbolvärde är det angeläget att tiggeriet faktiskt minskar vid ett eventuellt förbud.  Därför är tekniska frågor viktigt.

Widar Andersson

 

 

Vänsterns hämnd på Socialdemokraterna

WidarDirekt  

I Mellandagarna kom den definitiva dödsstöten för de som förfäktat och eventuellt också trott på att socialdemokraternas ”vinstjakt” i välfärden står på en solid realpolitisk grund. Det globala och marknadsledande revisions- och redovisningsföretaget PwC har på Svenskt Näringslivs uppdrag genomfört en oberoende utvärdering av regeringsutredaren Ilmar Reepalus förslag om ”vinsttak för välfärden.”

Utvärderingen är pinsamt övertydlig:

”Ilmar Reepalus förslag är att välfärdsföretagens maximala avkastning begränsas till sju procent plus statslåneräntan på företagets bokförda operativa kapital. I utredningen görs gällande att detta är skäligt med hänsyn till att välfärdsbolagens avkastning på bokfört operativt kapital överstiger den avkastning som är rådande i tjänstesektorn som helhet. PwC har genom analyser presenterade i rapporten kommit fram till följande slutsatser.

 

  • Avkastning på bokfört operativt kapital är ett avkastningsmått som framför allt är tillämpbart på kapitalintensiva bolag. När det tillämpas på tjänsteföretag med små bokförda tillgångar blir resultaten lätt orimliga/intetsägande med oändligt hög avkastning.

 

  • Utredningens jämförelse mellan avkastningen på operativt bokfört kapital för välfärdsföretagen och tjänstesektorn saknar relevans. Detta beror på att tjänstesektorn som helhet innehåller branscher som till sin verksamhethet och tillgångsstruktur är olika välfärdssektorn.

 

 

  • Förslaget om vinsttak för välfärdsbranschen från utredningen mynnar i praktiken ut i ett vinstförbud för de allra flesta företagen. Detta beror på att när vinsttaket sätts i relation till välfärdsföretagen låga bokförda operativa kapital blir den tillåtna rörelsemarginalen så låg att förslaget i praktiken kan betraktas som ett vinstförbud.Välfärdsföretagens möjligheter att bedriva sin verksamhet blir påtagligt begränsade om utredningens förslag blir verklighet. Företagen kommer att ha små möjligheter att bygga upp ekonomiska buffertar vilket gör dem mycket sårbara för ekonomiska störningar.”

ledarsidan i Folkbladet sammanfattade jag läget med dessa ord den fjärde november i år:

Att agitera mot vinster på det sätt som S gör saknar i allt väsentligt verklighetskontakt. Det är absurt att beskriva vårdens, skolans och omsorgens problem som om de vore orsakade av företag och vinster. Det finns kort sagt inga erkända vetenskapliga och/eller erfarenhetsmässiga studier eller utvärderingar som ger belägg för sådana uppfattningar. Det fantasifulla talet om att företagens vinster "stjäl miljarder" från skattebetalarna är på motsvarande sätt just fantasier.

Att Socialdemokraterna anammat vänsterteologernas räknemetoder är alarmerande. Det finns inga vinster att hämta hem för den som är ute efter att tvinga bort företagen från de helt eller delvis skattefinansierade arenorna. När företagen försvinner så försvinner nämligen också vinsterna.

Observera att vi här inte talar om återkommande och nödvändiga korrigeringar och anpassningar av regelverk som till exempel ersättningssystem, valfrihetsmodeller, etableringsregler, betygssystem eller ökad insyn i välfärdsekonomin. Vi talar heller inte om stramare kvalitetssystem eller om hårdare prövning av företagarnas handel och vandel. Sådant är att sköta landet. Det Socialdemokraterna håller på med i de här sammanhangen är däremot något helt annat. Vi talar om symbolpolitik av värsta sort.”

Det skär verkligen i min socialdemokratiska själ när partiledningen sätter vänsterideologiskt trams och symbolpolitik före den riktiga politiken. Vart tänker de sig att den här färden ska ta vägen? Att traska patrull efter ett vänsterparti som trots massivt medieunderstöd – framförallt genom den förljugna så kallade Caremaskandalen – inte fick mer än knappt fem procent i väljarstöd för sin fleråriga kampanj mot vinster och företagare? Tänk om Sveriges populäraste skola Internationella Engelska Skolan stänger? Tänk om Aleris stänger sina sjukhus och vårdcentraler? Tänk om stora delar av vuxenutbildningen slår igen?" Vilket PwC nu visar mycket väl skulle kunna hända.

 

Tidigare i december tog de två seniora, självständiga, seriösa och på många sätt S-nära näringslivsprofilerna Carl Bennet och Rune Andersson till orda på Aftonbladets debattsida. De ställde ett antal högst rimliga frågor angående regeringens välfärdspolitik:

För oss är det obegripligt att regeringens utredare får frikort att jaga välfärdsföretagen med blåslampa i en tid då Riksrevisionen larmar om att kommunerna går med underskott till år 2020 på grund av den snabba befolkningstillväxten. Myndighetens dom är att en kommunal skattebomb med två kronor måste genomföras eller att staten skjuter till 50 miljarder kronor.

Vad händer i vårt samhälle om uppskattade vårdcentraler, skolor och äldreboenden bommar igen samtidigt som skatten höjs? Var ska patienter och elever ta vägen när kommunerna redan går på knäna? Välfärdsföretagen har i princip samma intäkter som de offentliga motsvarigheterna. Att redovisa vinst för ett välfärdsföretag kräver kunniga medarbetare, engagemang, skicklighet och effektivitet. Om vinsten skapas genom försämrad kvalitet försvinner patienterna eller eleverna på samma sätt som en restaurang med usel mat får svårt att locka stamgäster.

På de vinster som välfärdsföretagen skapar betalas, utöver andra avgifter, dessutom 22 procent bolagsskatt som går tillbaka det offentliga. Det är ett faktum att välskötta privata välfärdsföretag netto blir billigare för skattebetalarna än de offentliga motsvarigheterna.”

 

En socialdemokratiskt ledd regering kan (rentav ska) givetvis från och till ligga i fejd med intresseorganisationer som till exempel Svenskt Näringsliv, LO, Villaägarna, diverse branschföreträdare och vad det nu kan vara. Men då bör konflikterna naturligtvis handla om riktiga saker och ting. Inte om symbolpolitik och ideologiskt trams som ingen tänkande regeringssocialdemokrat kan ta på allvar. Hur kan det ha gått så tokigt med en sådan jordnära person som Stefan Löfven vid rodret?

 

Det finns ännu tid att vända. Ska socialdemokratin kunna rosa den svenska politiktillvaron – vilket jag hoppas – ännu lång tid framöver så behöver Socialdemokraterna se till att lämna Vänsterpartiets tvångströja. Det vore ju illa om 2017 – 100 år sedan S 1917 kastade ut vänsterpartisterna ur partiet – skulle bli året då vänstern tog en gruvlig hämnd genom att lura bort ärkefienden S från allt vad makt och inflytande heter.

Widar Andersson

 

Våga vara rädd för terrorism

WidarDirekt Förbundskansler Angela Merkel framträdde tidigare idag i Berlin. I ett kort, kärnfullt uttalande signalerade Merkel stabilitet, medkänsla, lugn och handlingsförmåga på denna svåra dag för Tyskland och Berlin.

Dödssiffran har stigit till 12. Ingen tvekan råder längre om att det var en ”attack” och ingen olycka som låg bakom att den stora långtradaren i hög fart mejade ner människor på julmarknaden i Charlottenburg i Berlin i går kväll. Ett drygt fyrtiotal människor – varav många mycket svårt – är skadade och vårdas på sjukhus i regionen. Den misstänkte gärningsmannen – en asylsökande pakistanier som bodde på ett flyktingboende på den gamla flygplatsen Tempelhof – ska enligt läckor från höga polisbefäl till tysk media – vara ”fel man”.

Enligt läckorna ska den riktiga gärningsmannen vara ”beväpnad och på fri fot.” Snart nog lär vi få veta hur det ligger till.

 

Mer att läsa: Fyra vågor av terror.

 

Polisen och ledande politiker som Angela Merkel har framträtt och agerat proffsigt och målinriktat. Om det skulle visa sig att den dödliga attacken mot fredliga människor som roade sig på en julmarknad har utförts av människor som fått chansen att söka asyl i Tyskland så vore det ”motbjudande” för alla oss som står upp för öppenheten och asylrätten, sa Angela Merkel. Så är det. men oavsett vem, vad och varför så finns det inga ismer och gudar någonstans som kan försvara eller förklara mord på helt oskyldiga människor.

Det är rakt igenom sjuka och föraktliga gärningar. De skyldiga ska straffas med all den skärpa som lagarna medger, sa Angela Merkel. Det är bra. Vare sig det är en asylsökande, en tysk, en svensk eller en marsian som visar sig vara gärningsman så är Merkels attityd den enda gångbara och försvarbara.

Det råder självklart en spänd oro i Berlin och på många andra platser i Europa just nu. Dumt vore det annars. Är detta inledningen på en serie av hobby/amatörterrorism som kommer att slå till på flera orter under den närmaste tiden?

Efter sådana här attacker brukar det alltid sägas att vi inte ska bli så rädda och misstänksamma att vi inskränker våra liv och friheter alltför mycket. För då har ”terroristerna segrat”; så brukar det låta. Ligger mycket i det förstås. Men det behöver nog inte sägas. Människan går tämligen snabbt och fort vidare efter sådana här händelser. För de direkt inblandade offren och för många av deras anhöriga ter sig saken förstås oftast annorlunda. Men för resten av oss rullar livet snart på som vanligt igen.

Terrorn segrar aldrig i det stora hela. Men vi bör ta till oss några mer doser av vaksamhet och försiktighet idag än vad vi hade i går. Det är ingen eftergift för terror att se sig om, tänka sig för och att vara lite mer uppmärksam. Det är inget fel att vara lite rädd. Tvärtom är det rationellt och klokt att ta in nya faror i kalkylerna. Tillfället gör tjuven som bekant. Samma gäller för terroristen. Dumt att bjuda på tillfällen i onödan.

Widar Andersson

 

 

 

Berlins budskap är krävande

WidarDirekt Även sent på måndagskvällen var det oklart om det handlar om ”Anschlag oder Unfall“ då en stor polskregistrerad lastbil körde in på en populär julmarknad i Charlottenburg i Västra Berlin och minst nio människor omkom.

Anfall eller olycka; självklart ska alla tänkbara förklaringar hållas öppna tills vi vet mer exakt vad som hänt. Jag följer sändningarna på Tagesschau och Berliner Morgenpost vid sidan av svenska och brittiska nyhetsbyråer. På whatsup talar jag med min dotter som bor i Berlin och som precis kommit hem från ett av sina jobb i den stora och dynamiska staden.

Vad som framkommit hittills strax efter midnatt är att den polska åkeriägaren har uttalat stor förvåning över att lastbilen skulle ha haft anledning att vara inne i västra Berlins centrala delar. Lastbilens lastning eller lossning skulle ha skett på helt andra platser enligt åkeriägaren.

Lastbilen kan ha kapats. Enligt uppgifter i flera medier har en person – chauffören? – gripits medan en annan människa hittats död i lastbilens förarhytt.

 

Mer att läsa: Tillfälle för Stefan Löfven

 

Måndagskvällen var dramatisk på flera platser i Europa. I Schweiz utbröt skottlossning vid ett islamiskt center i Zürich; tre personer ska ha skadats och en ska ha dödats. I Ankara i Turkiet mördades Rysslands ambassadör i ett attentat vid en konstutställning.

Det är kort sagt en svår kväll för det öppna samhället. Vilket märks på hatsajter i Tyskland, i Sverige och stort sett överallt.

Det är lätt att känna så här mitt i natten att den gamla världsordningen gungar och att en ny ordning är på väg i karusellerna. Det finns dock starka skäl att andas ut och att andas in innan vi går vidare.

Sannolikt är det någon form av attack som orsakat död, skräck och förtvivlan i Berlin. Att den ryska ambassadören Karlov mördats i Ankara står utom allt tvivel. Den dödliga skjutningen utanför ett islamiskt center i Zürich är bekräftad.

Det är ett allvarligt läge; inget snack om den saken. Händelserna i Berlin är i en särskild division. Det är val i Tyskland nästa år. Angela Merkel är hårt pressat i invandringsfrågan. Islamistiska terrorister har ett förvridet perspektiv där en liberal politiker som Merkel – som stått upp för en fristadspolitik för flyktingar från muslimska länder – är fienden medan högerextrema och islamhatande partier som AFD – Alternativ för Tyskland – eller våra egna sverigedemokrater är nyttiga idioter för islamextremismens sak.

Exakt vad som bör göras i detta svåra läge är svårt att säga. Situationen är krävande. Hygienkraven är att regeringen gör allt vad den kan för att svensk polis – för sig själv och i sina internationella samarbeten – är kompetent och nog rustad för att skydda Sverige och de västliga och demokratiska livsstilar som vi uppskattar.

Givet många år av misskött invandringspolitik har det också stor betydelse att Migrationsverkets ledning inser de säkerhetspolitiska problemen och att det skapas ordning och reda i statens organisation mot extremt våld.

Widar Andersson

 

Rapp och erfaren politisk kommentator. Sju dagar i veckan skriver han ledarartiklar i Folkbladet. Han skriver krönikor i flera andra tidningar. Widar citeras ofta i riksmedia och hans inlägg noteras både till höger och vänster i politiken. I "bloggen" ger Widar Andersson snabba kommentarer och sin bild av den dagliga utvecklingen.

  • Twitter
  • Widar Andersson
  • Instagram
  • Widar Andersson

Bloggar