Widar Andersson

Widardirekt

Det behövs ett ordnat skifte av politik

WidarDirekt Kriminalitet/våld, invandring/integration och klimat/miljö hamnar i topp när Sifo på Ekoredaktionens uppdrag frågar svenskarna om vad som oroar dem mest. Ekot oroas i sin tur av undersökningsresultatet och tar in en lektor i statsvetenskap som säger att den höga oron för våld och invandring och sådana ämnen säkerligen beror på att ”det har varit mycket kring våld och säkerhet, om polisen, om gängskjutningar och liknande i medierapporteringen under en ganska lång tid.”

Hur det kan komma sig att frågor om miljö/klimat - som enligt miljöorganisationers egna mätningar av massmedieuppmärksamhet ligger i relativ medieskugga – ändå ligger på topp tre plats i orosligan; det anses vi inte behöva någon statsvetenskaplig förklaring för att förstå.

Mer att läsa: Kinberg Batra ökar trycket.

 

Självklart påverkar medierapporteringen vår bild av verkligheterna. Men att ange detta som förklaring till oro för just invandring och kriminalitet indikerar att medierapporteringen just på dessa områden har varit särskilt negativt överdriven. Vilket väl i stort sett inget i hela universum talar för.

Vi bör ta vår oro på allvar; inte låta olämpliga delar av oron bortförklaras/dumförklaras. Vettiga personer och vettiga frihandels- och öppenhetspolitiker bör ta tag i de här sakerna på ett strukturellt sätt. Den svenska rättsstaten har inte hängt med i utvecklingen. Det behövs ett ordnat paradigmskifte under omfattande och öppen samhällsdebatt.

Häromdagen var jag ute med två poliser i två av Norrköpings förorter. De berättade för oss som var med om att deras särskilda områdesgrupp för Norrköping/Valdemarsvik/Finspång/Söderköping på papperet ska bestå av 16 poliser plus två befäl. I verkliga livet är deras grupp ungefär hälften så stor. De visar på bron i Navestad där unga män - de flesta mellan 20-25 år – står och slänger sten på polisen. De talar om flera unga kriminella som kan ha upp till 30 brottsanmälningar på sig men som ändå rör sig helt fritt ute i samhället. Det svenska påföljdssystemet är ett enkelt rundningsmärke för även tämligen grova brottslingar i unga åldrar. Brotten skrivs av och åtalen eftergivs. De talar om en lön på 25 000 kronor i månaden. Om kollegor som slutar. Om tomma platser på polisutbildningarna.

Mer att läsa: Ett kliv mot en ny tid.

 

Per Gudmundson visar idag på Svenska Dagbladets ledarsida med fakta och statistik från Brottsförebyggande rådet på hur ytterst få dömda grova brottslingar – till exempel våldtäktsmän – utvisas från Sverige.

Dödsskjutningarna av – i dubbel mening – djupt kriminella unga män rakar i höjden i Sverige.

Invandringspolitiken har misskötts under i vart fall ett decennium. Integrationen in till välfärdsstaten har i vissa delar kollapsat när politik och myndigheter har lämnat området vind för våg. Det har fått bli vad det har blivit utan att staten agerat med gränskontroller och på satsningar på jobbträning, träningsskolor, bostäder, svenskundervisning, strama bidrag och vad det nu kan ha varit.

Staten har istället omhuldat att även så kallade papperslösa – det vill säga människor som fått avslag på sina ansökningar att stanna i Sverige – ska ha rättigheter att nyttja skolor och sjukvård. En del kommuner använder till och med skattepengar för att ge socialbidrag till människor som inte har rätt att vara i landet.

Enligt mycket trovärdiga källor har polisen dessutom av resursskäl dragit ner sina kontroller vid den ”inre gränsen”; det vill säga person- och ID-kontroller inne i Sverige.

Handeln med svenska pass är fortfarande mycket omfattande.

Kort sagt finns det skäl att oroa sig för svensk kriminal- och invandringspolitik. Inte på det viset att undergången är nära eller att samhällets grundvalar står och skakar. Men på det viset att allt detta från dödsskjutningsrekord till polisbrister händer därför att det är möjligt. Det sker eftersom staten låter det ske.

 Widar Andersson

Medborgarskap är ingen rabattkupong

WidarDirekt Moderaterna luftar nu intresse för förslagen om att terrorister med dubbelt medborgarskap ska kunna fråntas sitt svenska medborgarskap i syfte att förhindra att de kan återvända till Sverige efter att ha stridit för IS eller andra terrorgrupper. Liknande idéer har tidigare framförts av Sverigedemokraterna. Även Liberalerna har tänkt högt i detta ämne.

Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson avfärdar förslagen. ” Det förvånar mig att Moderaterna inte orkar stå upp för svensk grundlag”, sa Johansson till TT på tisdagen (8/8).

Mer att läsa: Lag och Ordning för Johansson.

Morgan Johanssons ovilja att ge sig in i medborgarskapspolitiken är begriplig ur flera aspekter. Hösten 2011 hamnade han i den socialdemokratiska torktumlaren när han som rättspolitisk talesperson gav visst stöd åt dåvarande kommunalrådet Ilmar Reepalu (S) i Malmö när denne föreslog temporära medborgarskap. Medborgarskapet skulle kunna återkallas om en person gjorde sig skyldig till grov kriminalitet. Morgan Johansson agerade av allt att döma på uppdrag av dåvarande partiledaren Håkan Juholt.

Juholt bytte dock snabbt fot och tog kraftigt avstånd från Reepalu – och Johansson – när det började blåsa. Anders LindbergAftonbladets ledarsida menade att Morgan Johansson förordade ”apartheid” och konstaterade med sedvanlig verklighetsförankring att:

”Morgan Johanssons förtroende är allvarligt skadat. Han är nu känd för Svenska folket för att han försökte närma partiets politik till Sverigedemokraterna.”

Medborgarskap är känsliga saker i en rättsstat. I medborgarskapet regleras vittgående rättigheter; främst tillgången till det svenska passet och till den ovillkorliga rätten att vistas i Sverige; en rättighet som är intimt förknippad med rätten till ekonomisk försörjning på goda nivåer.

Det är närmast löjligt lätt att bli svensk medborgare. För den som i vuxen ålder ansöker om medborgarskap ställs inga som helst krav mer än att den sökande ska ha vistats i Sverige i fem år. I andra änden är det omöjligt att ofrivilligt bli av med sitt medborgarskap.

Jag kan i sak tycka att SD och M har rätt när det gäller möjligheten att plocka medlemskapet av uppenbara terrorister. För den som vill ge sig på något sådant väntar dock långa grundlagsändringsprocesser och sega kamper mot den utbredda rättighetsmaffians anklagelser och osammanhängande påståenden.

Morgan Johansson bör därför istället samla politiskt stöd för att göra det svårare att bli svensk medborgare. Universitetslektorerna Dan-Olof Rooth och Per Strömblad visade i sin rapport till Globaliseringsrådet ”Språk, krav och medborgarskap” att mycket talar för att det finns fördelar med en politik där medborgarskapet ses som ”kronan på en lyckad integrationsprocess” snarare än som ett slags helt kravlös rättighet.

Rooth och Strömblad skriver:

Vi har kunnat konstatera att efterfrågan på svenskt medborgarskap förefaller vara hög bland invandrade från länder utanför västvärlden, men att dessa individer samtidigt tenderar att ha bristande kunskaper i svenska.”

Medborgarskap i Sverige är värt oerhört mycket. Det bör förtjänas och inte delas ut som vilken rabattkupong som helst.

Widar Andersson

Anders Borg är en människa

WidarDirekt Den förre finansministern Anders Borg har uppenbart problem. Vad de består i har jag ingen aning om. Hur som helst har han betett sig extraordinärt svinigt berusat på en privat fest med många gäster och arrangörsmedarbetare. Eftersom han är en offentlig person så nådde de uppseendeväckande uppgifterna om Anders Borg fram till Aftonbladet.

Borg insåg vad som var på gång och förekom Aftonbladets publicering genom att be om ursäkt för sitt beteende i ett inlägg på Facebook.

När Aftonbladet sedan gick ut med alla detaljerade uppgifter om Borgs beteende på festen så kan vilken empatisk människa som helst känna den hemska ångest och skam som Anders Borg har att tampas med nu. Han har barn, föräldrar, vänner och tunga uppdrag i näringslivet.

Till skillnad mot andra människor som plakat och totalt gör bort sig på liknande sätt så hamnar Borgs elände i pressen. Det är som det är med den saken. Han är en offentlig person som länge sökt strålkastarljuset och därför får stå ut med att ljuset söker sig till honom även när det är mindre bekvämt.

Historien rullar snart slut i medierna. En omdömeslös polis har i och för sig triggats att göra en polisanmälan mot Borgs beteende. Det kan hålla saken i gång ytterligare något dygn.

Anders Borg har handlat oerhört omdömeslöst. Men det har andra också gjort. Barnsliga politruker på sociala medier försöker koppla ihop Borgs personliga sammanbrott med Moderaterna. De som uttalat stöd och empati för Borg utmålas som ”hycklare” i fina kulturkretsar. Vilket är obegripligt.

Karln har gjort bort sig rejält. Men han har knappast skadat någon mer än sig själv och sin familj. Han får slita med sin ångest och ruelse; precis som vilken annan också hade fått göra i en liknande situation.

Fallet blir extra stort för offentlighetens kvinnor och män som brakar ihop på bästa sändningstid. Skammen och ångern kommer de aldrig undan. Men det går att komma igen; går att ta sig igenom svåra stunder och komma ut som en klokare person på andra sidan. Det är det ena.

Det andra och allra viktigaste är att vi andra aldrig får glömma att det är människor vi talar om och förhåller sig till. Anders Borg är inte en staty av en tidigare moderat och framgångsrik finansminister. Han är en människa.

Widar Andersson

 

Klokt att ta strid för Peter Hultqvist

WidarDirekt Stefan Löfven visade att det alltid finns flera alternativ än vad man kan tro i förväg. Statsministerns svar på oppositionens misstroendeförklaringar mot statsråden Anders Ygeman, Peter Hultqvist och Anna Johansson var väl sammansatt.

 

Jag tar ansvar för Sverige sa Stefan Löfven och meddelade på torsdagens pressträff i Rosenbad att Anna Johansson och Anders Ygeman lämnar regeringen eftersom de inte har riksdagens förtroende.

Jag var där.

Sjukvårdsminister Gabriel Wikström lämnar regeringen av hälsoskäl. Nya statsråd blir Tomas Eneroth; gruppledare och riksdagsveteran från Småland blir ny infrastrukturminister. Heléne Fritzon från Skåne  tar hand om migrationsfrågorna.

Morgan Johansson blir ett slags rättsstatsuperminister och tar över en stor del av Anders Ygemans inrikesministerportfölj. Annika Strandhäll får lägga sjukvårdsfrågorna till dagens uppdrag som socialminister. Däremot tar Löfven strid för Peter Hultqvist som försvarsminister.

Ett smart och sakligt grundat drag. Oppositionen har nu bollen. De har fått två rätt – Ygeman och Johansson – och det är nog tveksamt om det finns stöd i oppositionen för att fortsätta driva misstroendet mot den populäre Peter Hultqvist.

Ombildningen som Löfven gör är intressant. Två av klipporna i regeringen – Annika Strandhäll och Morgan Johansson – får kraftigt förstärkta roller i regeringen. De blir väldigt tunga i två centrala samhällsfält /social/sjukvård och brott/straff/terror.

Förhoppningsvis ska de två kunna profilera S som folkligt trygghetsparti på ett effektivt sätt under året som kommer.

Stefan Löfven gjorde en stabil insats på pressträffen. Självklart är det en nesa att tvingas göra sig av med statsråd på oppositionens order. Men sådana är de parlamentariska realiteterna. Och Löfven gjorde vad han kunde för att klä in nesan i en större regeringsombildning.

Och Socialdemokraterna - kanske viktigast av allt efter de för partiet fruktansvärda år i opposition - sitter kvar i regeringen.

Widar Andersson

Räkna med en lång regeringskris

WidarDirekt Misstroendeförklaringen mot tre statsråd är ett grundskott mot Löfvens regering. Det skulle inte förvåna om S kontrar med att utlysa ett extraval till oktober i höst. Vilket kan sluta precis hur som helst. Och vilket dessutom följs av ett ordinarie val i september 2018.

De fyra borgerliga partiledarna begär idag att talman Urban Ahlin ska sammankalla riksdagen för att rösta om de borgerligas förslag om misstroendeförklaring mot de tre statsråden Anna Johansson, Anders Ygeman och Peter Hultqvist.

Mandatperioden 2014 – 2018 fortsätter således att bjuda på sällsynt politisk dramatik. Vilket inte är förvånande. Den gamla politiska ordningen som gällt sedan 1930-talet är sedan ganska länge uppbruten. I den gamla ordningen regerade Socialdemokraterna landet och de borgerliga partierna hoppade in som reserver vid de få tillfällen då Socialdemokraterna krisade.

Mer att läsa: Regeringens alla ryggar.

Det första slaget mot den gamla ordningen stod den borgerliga Alliansen för. Åtta borgerliga regeringsår – varav de fyra första mycket framgångsrika och på många sätt strukturförändrande – med en och samma moderata statsminister visade klart och tydligt att S inte var ensamma på tronen längre.

Det andra slaget stod och står Sverigedemokraterna för. SD är ett lockande alternativ för väldigt många traditionella socialdemokratiska väljare. SD har samtidigt blivit så stort att partiet blockerar alla ”vanliga” regeringsbildningar typ S-regering eller Alliansregering.

Efter valet 2014 har Sverige därför en märklig minoritetsregering bestående av S och MP. Statsministern är dessutom en partipolitisk nybörjare som fick träda in sedan S helt klappat ihop under Juholts knappa år vid rodret.

Regeringens första budget föll i december 2014. Ett extraval planerades till mars 2015. Extravalet undanröjdes genom den så kallade Decemberöverenskommelsen (DÖ) som konstruerade ett system för hur minoriteten ska kunna styra över majoriteten i riksdagen. De borgerliga partierna – framförallt Moderaterna – har klämts mellan DÖ och SD och M har närmat sig en förtroendekris.

Och nu denna kraftiga attack mot regeringen. Misstroendeförklaringen mot tre statsråd är ett grundskott mot Löfvens regering. Det skulle inte förvåna om S kontrar med att utlysa ett extraval till oktober i höst. Vilket kan sluta precis hur som helst. Och vilket dessutom följs av ett ordinarie val i september 2018.

Vi skulle med andra ord få leva med ett slags regeringskris under i vart fall ett år. Så kan det mycket väl bli. Det gör ont när knoppar brister diktade Karin Boye så vist och klokt. En ny politisk ordning behöver värka fram i Sverige. Sådana processer är sällan lätta. Det vi har att jämföra med är väl 1920-talets inrikespolitiska turbulens där regeringar och statsråd kom och gick innan S kopplade greppet.

Nu kommer något annat. Kanske nya partier, definitivt nya konstellationer som sannolikt och förhoppningsvis konstituerar ett starkt regeringsblock i den mitterräng där nästan alla medborgare uppehåller sig.

Sverige går positivt nog hyfsat bra ekonomiskt för tillfället. En regeringskris behöver därför inte vara särskilt skadlig för landet och medborgarna.

Widar Andersson

Riskabel framgång för Stefan Löfven

WidarDirekt Det politiska hantverket framstod som extra vagt och taffligt när det i strålkastarljusets sken simultant kunde jämföras med myndigheternas insatser.

Statsminister Stefan Löfvens valde att framträda tillsammans med tre stadiga myndighetschefer när han på måndagseftermiddagen för första gången på allvar klev in i bataljen om Transportstyrelsen.

Det var ett på många sätt klokt beslut. Transportstyrelsens nya GD Jonas Bjelfvenstam, Säpochefen Anders Thornberg och ÖB Micael Bydén la ut en formidabel bombmatta av fakta och av lugnande besked.

Mer att läsa: Stefan Löfven kliver in i matchen.

Alla slog fast att händelsen var ”mycket allvarlig”, alla redogjorde för alla insatser som gjorts för att skademinimera och Bjelfvenstam konstaterade för sig själv och för alla att ”vi har inga indikationer på att något otillbörligt har inträffat” på grund av det undermåliga säkerhetsarbetet vid Transportstyrelsens upphandling av IT-tjänster.

En icke önskad effekt av Löfvens beslut att uppträda tillsammans med ÖB; Säpo och den meriterade ämbetsmannen Bjelfvenstam blev emellertid att statsministern inte alls kunde matcha myndighetschefernas redighet och tydlighet.

Det politiska hantverket framstod som extra vagt och taffligt när det i strålkastarljusets sken simultant kunde jämföras med myndigheternas insatser.

Därför är det frågorna om politiken som lyser ännu starkare efter den gemensamma pressträffen på måndagen. Stefan Löfven sa själv att han ”verkligen gärna” skulle vilja ha fått information mycket tidigare än vad han fick. Varför fick han inte det?

Det för Transportstyrelsen ansvariga statsrådet Anna Johansson blev typ informerad sist av alla. Varför då?

Varför har inte inrikesminister Anders Ygeman och försvarsminister Peter Hultqvist informerat om en så pass allvarlig händelse som att Säpo tidigt kopplar in åklagare i sin granskning av Transportstyrelsens ledning?

Det är dessa frågor som driver hela det politiska maskineriet med avgångskrav och möjliga misstroendeförklaringar. Dessa frågor är nu i realiteten de som återstår för medierna och för oppositionen att jaga vidare på.

Pressträffen på Rosenbad var en framgång för regeringen på det viset att den släckte många allvarliga eldhärdar i själva sakfrågan. ”Inget har hänt”; typ.

Däremot undrar jag om pressträffen samtidigt inte var som en bensinbomb på den politikpolitiska frågan om regeringens duglighet och kompetens?

Som Pyrrhus lär ha sagt efter ett slag mot romarna för sisådär 2000 är sedan: ”En sådan seger till och jag är förlorad.”

Widar Andersson

Rapp och erfaren politisk kommentator. Sju dagar i veckan skriver han ledarartiklar i Folkbladet. Han skriver krönikor i flera andra tidningar. Widar citeras ofta i riksmedia och hans inlägg noteras både till höger och vänster i politiken. På WidarDirekt skriver Widar med oregelbundna mellanrum. Typ när något händer - eller en ny tanke dykt upp - och det är för långt att vänta till nästa ordinarie ledarsida i Folkbladet. 

  • Twitter
  • Widar Andersson
  • Instagram
  • Widar Andersson

Bloggar