Åsa Hanell

Krimbloggen

OK att polisen bryter mot lagen?

KRIMBLOGGEN

Det kan tyckas futtigt att ta upp en situation inom polisen som drabbar mig i min yrkesroll, men det handlar faktiskt ytterst om demokrati. Att polisen inte längre får skicka ut dygnslistor till media med diarienummer på, gör både mitt och deras arbete mer komplicerat och tar väldigt mycket längre tid.

Beslutet från Datainspektionen, som anser att diarienumret är en del som skyddas av personuppgiftslagen, PUL, och därför inte per automatik får ges ut till journalister - trots att ingen utanför polisens organisation kan härleda diarenumret till en person, innebär att jag antingen varje morgon måste ta mig till polishuset och be att få listorna på papper, eller som idag när jag som jag blivit uppmanad att göra och får dygnslistan mejlad till mig från polisregionens registrator, får alla anmälningar från hela regionen. Att jag sedan ska kunna utläsa via olika koder vad som rör läsarna i vårt område...tar tid. Väldigt lång tid.

Innan polisen gick in i sin nya organisation och nuläge 1 eller om det är 2, så fick jag en lista varje morgon mejlad till mig med händelser under det senaste dygnet. Var det ett ärende med en asterix på så visste jag att det var ett gammalt ärende. Nu hamnar alla ärenden först i samma tratt och varje gång det fördelas ut på ansvarig avdelning eller utredare förses det med en asterix. Det betyder att jag på presskonferenserna varje dag måste fråga om alla ärenden eftersom jag dels inte vet var de hänt, eller om det är ett gammalt ärende...det tar tid. Väldigt lång tid. Både för mig och för polisen.

Det är inte så att polisen själva tycker att det här är optimalt, så i väntan på en ny rutin där kommunikationen mellan polis och media ska bli smidigare - så väljer man medvetet att bryta mot lagen. Man mejlar ut listor med diarienummer från regionens registrator. 

Fungerar polisens nya organisation så fruktansvärt illa att polisen själva måste bryta mot lagen? 

Kan man byta journalist?

KRIMBLOGGEN Jag kan mycket väl förstå att alla människor som blir omskrivna inte gillar det som skrivs om dem, men om det som skrivs är sant, relevant och av allmänintresse så har journalisten gjort sitt jobb.

Det är mitt jobb att sakligt beskriva det som händer, att låta de inblandade komma till tals så långt det är möjligt. Helst genom att prata med personen själv. Ibland när det inte går, som till exempel vid en rättegång där någon dömts, så är jag oftast hänvisad till vad som sagts under rättegången och till vad den dömdes advokat säger efteråt.

Men när det rör sig om en konflikt av något slag har jag möjlighet att prata med de olika parterna - om de vill prata med mig. Om jag då upptäcker att det kan ha begåtts ett brott, att någon brutit mot lagen, berättar jag förstås det. Det är en del i att förklara vad konfllikten handlar om.

Har någon gjort ett fel berättar jag om just det felet. Vad personen tidigare har gjort behöver inte alltid vara relevant. Inte heller om man förekommit i en brottsutredning men avskrivits. Det behöver nödvändigtvis inte ha att göra med den nya konfliket. Att man gjort fel en gång betyder inte att man per automatik är skyldig nästa gång.

Det är inte heller medias uppgift att döma - eller fria människor.

Men - om jag upptäcker att ett brott har begåtts som kanske inte skulle upptäckts annars så är det inte jag som gort fel utan den som eventuellt har begått brottet. Så det hjälper inte att ringa till min chef och säga att jag låter så snäll i telefonen men att jag skriver så elakt och be om att få en ny journalist. Man kan inte be att få byta journalist bara för att journalisten i fråga skriver som det är. Om folk, företag och myndigheter höll sig inom lagens ramar så skulle journalisten inte bara låta snäll utan skulle kanske rent av skriva snällt också.

 

Våldet är här nu

KRIMBLOGGEN Kommer ni ihåg då för inte allt för länge sedan, när vi förfasades över våldet i USA. Alla dess vapen. Alla dessa droger.

Då när en skottlossning inte var något man ryckte på axlarna åt. Nu är det knappast någon i Sverige som förvånas över att folk skjuts till döds i gänguppgörelser, att bilar gång på gång sätts i brand.

Först händer det i USA, sedan tar det ett par år innan det spridit sig till Sockholm, Göteborg, Malmö för att sedan sippra ner till städer som Norrköping.

Kommer ni ihåg hur obehagligt det var när de så kallade kriminella MC-gängen sköt loss i Danmark, det var väl på 90-talet och vi tänkte att hur f n kan de tillåta att det händer. I Sverige skulle det aldrig kunna hända. Här skulle inga MC-gäng begå några blodiga uppgörelser. Här fanns inga gäng i de olika bostadsområdena som i Stockholm. Här var vi på något konstigt sätt immuna. Åtminstone fram till Palme gick på bio. Efter det tog någon bort det skyddande bomullshöljet över landet Sverige. Sedan vande vi oss. Eller?

Polisen hallå hallå!

KRIMBLOGGEN Hej det är Tommy Thorngren från polisens presstjänst, jag förstår inte hur du kunde tolka texten i rapporten som att polisen uppmanas mörka, hur gick diskussionen mellan dig och Peter Wahlberg?

Jag: Vill du veta vad vi pratade om?

Tommy: Ja.

Jag: Jag kan inte röja vad han sagt, han har ju källskydd.

Tommy: Aha, du tänker så.

 

Alltså vad är det som pågår inom polisen egentligen? 

Polischefen i Sala kritiserade nyligen öppet den nya polisorganisationen i en intervju med SVT Nyheter Västmanland. Efteråt blev hon hotad – av sin egen chef.

Flera poliser kan bekräfta och vittna om att Lena Tysk, polischef i Västmanland, fick ett utbrott och attackerade polischefen i Sala, Agneta Kumlin, verbalt.

Enligt uppgifter till SVT ska Lena Tysk ha tryckt upp sin mobiltelefon mot Kumlins ansikte och sagt:

”Har du pratat om det här i media är du död”

 

Det verkar på många sätt som polisledningen är desperat, men att anklaga medierna för att bilar brinner istället för att gripa och lagföra de skyldiga, går över gränsen för normalt folkvett. Det var som en läsare kommenterade: Då är det väl bara för media att sluta skriva om miljöförstöring, misshandel, skattebrott och all kriminalitet så upphör det ju per automatik...

Hm, logiken haltar en aning eller?

 

 

Ditt öde: kriminell?

KRIMBLOGGEN Tittade på Vetenskapens värld på tv i går kväll. Där presenterade man forskningsresultat från Dunedinstudien, gord på över 1000 personer födda 1972 och som man följt i 40 år med syftet att bland annat se om det går att förutsäga vem som kommer att bli kriminell. Länge har det funnits två läger som stått på olika sidor, den ena säger att arvet betyder allt, den andra att miljön är det viktigaste för hur vi blir som vuxna. Nu visar det sig att det är en kombination av gener och mijö som kan utlösa bland annat kriminalitet. Tyvärr fokuserade reportaget bara på kriminella män och det sas inget om hur detta påverkar kvinnor, men har man en kort variant av en viss gen och växer upp med våld är risken stor att man själv blir kriminell. Har man genen och växer upp under gynnsamma förhållanden behöver man aldrig utveckla den våldsamma sidan, även om den verkade kunna finnas där latent. 

Den här forskningen visar med all tydlighet hur oerhört viktigt det är att vi ser till att alla barn får den kärlek och det stöd de har rätt till från början. Det finns inga onda barn, bara barn som på olika sätt protesterar för att uppmärksamma att något är fel. Men det är klart läser man Alice Munros "Det femte barnet" sätts saken på sin spets. Det var väl det hon ville - skapa debatt om arvet och mijön, det goda och det onda - men det var då. Nu vet vi att den oturliga kombinationen kan vara den utlösande våldsfaktorn. Och att det enda som skyddar är att kärleksvaccinera barnen från början.

Åsa Hanell är reporter på Folkbladet.

Bloggar