David Iwung

Fotbollsbloggen

Tankar om var IFK står - och ska

NORRKÖPING Den positiva och stimulerande trenden har hållit i sig så länge att jag hade glömt bort svängningarna. 

Andra raka torsken i Östersund och påminnelsen lät inte vänta på sig. 

IFK Norrköping har gått från toppen till botten. 
Det tog ett par dagar.
De är värdelösa.
Sämst. 
I idrottens värld suddas nyanserna ut när besvikelsen breder ut sig. 
Efter två plattmatcher är det som var bra bara för en vecka sedan inte värt ett skit. 
Medan Östersund festar i kväll spys det på IFK
Det är inget konstigt.
Fans lider och har rätt att skrika och skriva ut sin smärta men i stället för att tappa sans kan vi väl se över vad vi har här och blicka framåt?
Vi gör det punktform.
--------
Hur illa är läget?
Jens Gustafsson har att fundera över.
Att han valde att kasta om taktiskt i uppställningen och frångå 4-4-2 visar mer att han inte ville gå i samma fälla som i söndags än något annat.
IFK-managern ligger inte sömnlös med stressmage.
Än. 
Nattsömnen kan dock komma att påverkas om det blir en smäll mot Sirius.
Och med en smäll pratar vi förlust.
Spelmässigt har "Peking" gjort en bra halvlek (första mot Bajen hemma).
Resten, sett till allsvenskan och cupfinalen, har inte alls varit övertygande.
Östersund har vunnit de här två dusterna på varenda position, minus målvaktssidan.
Michael Langer är IFK:s i särklass fetaste utropstecken så här långt. 
---------
Vad är det som inte fungerar?
Vänd på det - vad har fungerat?
Igen: Langer, men annars har det varit virrigt och givmilt bakåt.
Kantspelet som varit ett dödligt vapen har mer eller mindre neutraliserats av Östersund och med det har en oroväckande stor del av IFK:s offensiv dött.
Kalle Holmberg är frustrerad när inte bollarna kommer.
Sebastian Andersson har mest fått böka och stöka.
Det är han bra på men vill självklart vara konstruktiv också.
Andra halvlek mot Bajen och fighterna mot Östersund visar att Peking är sårbara och saknar verktyg när det inte flyter enligt den plan de har.
Svaret kan mycket väl vara Gudmundur Thorarinsson som debuterade med sitt inhopp.
Daniel Sjölund och Filip Dagerstål har inte dragit det kreativa loket.
---------
Är truppen överskattad?
Jag tycker inte det.
Det IFK har att jobba med nu kommer de inte ha sen.
Thorarinsson, Moberg Karlsson, Blomqvist och Skrabb finns eller kommer finnas där.
Nikola Tkalcic likaså.
Men, och det har jag poängterat tidigare, det är svårt att skaka av sig känslan att klubben spelade ett riskfyllt spel med att inte vara mer aggressiva under transferfönstret.
När IFK skulle tillbaka in i matchen, kasta om och byta fanns på bänken: Julius Lindgren (målvakt), Marcus Falk Olander, Nikola Tkalcic, Gudmundur Thorarinsson, Alfons Sampsted och Pontus Almqvist. Ingen etablerad utpräglad forward. Det är inget sundhetstecken. 
Sen syntes det hur viktig Jón Gudni Fjóluson är som speedig städgubbe (och känslig uppspelsfot).
Salisu Abdullahi Gero blev rånad på ett mål när han var både starkare och snabbare än Andreas Johansson och regelrätt satte 3-1 som dömdes bort.
Den chansen och målet hade inte dykt upp med islänningen i mittförsvaret. 
-----------
Framtiden
Det är en tidig måste-match mot Sirius på måndag.
Peking behöver en trea för att få arbetsro, lugn och visa sig själva att de kan spela som under första 45 mot Bajen i en hel match. 
Annars är Jens Gustafsson i en jobbig sits och ska ned och möta Häcken på Hisingen. 
----------
Ken Sema
IFK ansåg att han hade brister defensivt.
Det blev Ljungskile och det blev Östersund. Det blev lyckodrag för karriären.
Nicklas Bärkroth och Nicklas Eliasson har båda snabbare fötter och ett vassare driv men de har inte Semas passningsfot. Den fot som levererat fyra assist på två matcher mot klubben som ratade honom. 
Och den banderoll som löd "Nu ångrar ni er va?" hade, enligt uppgift, Kens polare satt upp. Inte hans familj. 
Oavsett: Grattis till en fantastisk match.

 

IFK har rätt kul för en miljon kronor

NORRKÖPING För en miljon svenska kronor kan man ha ganska kul.

Grunden är lagd för en vulgärt galen semester i Las Vegas.

Du kan köpa ett vrålåk.

Investera i en helt okej lya i centrala Norrköping.

Eller köpa loss en oslipad diamant i Solna.

Putsa honom, sälja dyrt, tiofallet mer än vad du betalade och landa ett par nya, tunga miljoner på ett redan imponerande - allsvenskt mått mätt - konto.

När IFK och AIK enades om att utlåningen av Niclas Eliasson skulle leda till en övergång kom de överens om en summa på en miljon för att slutföra affären.

En miljon. 

Rena jackpoten för Peking.

--------

Niclas Eliasson avslutade våren på samma sätt som han uppträtt de senaste månaderna: Med klass.

Vi måste givetvis ställa frågan: Kommer han tillbaka?

Och: Är han inte för bra för allsvenskan?

11 poäng på 13 matcher, åtta assist och tre mål är otroligt bra siffror för en yttermittfältare. 

 

Det skulle vara fantastiskt konstigt om det inte landar bud på Eliasson när transferfönstret öppnar.

Bud av den sorten som kommer placera IFK i ett läge där de har ett knöligt beslut att fatta: Pengarna eller kraftigt reducera chansen att utmana Malmö vägen ut?

------

Det kommer med topplaceringen och en vardag att vara en väl fungerande toppklubb att leva under ett "hot" att tappa de bästa.

Emir Kujovic, Alexander Fransson, Christoffer Nyman, Arnór Ingvi Traustason. 

Linus Wahlqvist och Niclas Eliasson tar semester som IFK-spelare. 

Om de är det senare i sommar vet inte stjärnorna eller IFK just nu men det är onödigt att poängtera utmaningen att fylla de luckorna om det blir en Europa-flytt.

------

Hemma-trippeln med Halmstad, AIK och IFK Göteborg gav sju av nio poäng.

Innan IFK klev in i det här matchinfernot hade jag en krönika där jag menade att här är säsongen. 

Det är dags att delsummera och det går inte klaga på vad IFK mäktat med i halvtid.

27 totalt och högsta betyg för den här våren.

Det kan inte bli annat. 

--------

Kamraterna reste sig efter Östersunds-resorna, kollapsen i cupfinalen, dammade av sig förlusterna och började en vändning som är värd all respekt.

För att sätta saker i ett sifferperspektiv:

9: Antalet raka matcher utan förlust.

21: Antalet gjorda mål (bara Elfsborg är bättre med sina 24). 

10: Antal poäng som IFK är före hårdsatsande Djurgården (med en match mer spelad ska tilläggas).

-------

Det är krattat för en höst likt de vi haft de två senaste säsongerna med IFK Norrköping som en högst kompetent guldutmanare. 

Jag trodde det inte.

Det kändes som IFK hade en övertro på truppens kapacitet, att den var lite snedbelastad och att det behövdes fler anfallsalternativ av klass.

Peking har motbevisat mig och bevisat att de fortfarande har landets klokaste spelidé.

Skarpa tränarhjärnor på Jens Gustafsson, Stefan Hellberg och Mathias Florén är självklart också en stor del av framgångsfaktorn. 

Tillsammans med Östersund och Sirius är IFK de lag som får ut mest av materialet.

Malmö har bästa truppen med flest spelare av hög kvalité men IFK:s väl ingjutna strategi och trygghet där alla vet vad de ska göra är ett vapen som får Magnus Pehrsson och kompani i Malmö att svettas.

Garanterat.

Det går inte skaka av eller räkna bort IFK Norrköping.

MFF: 27 poäng.

IFK Norrköping: 27 poäng.

Håll i hatten. 

--------

Kommer förlängningen med Michael Langer i veckan?

------

När David Moberg Karlsson väl fick göra det där målet han löpt, krigat och suktat efter så var det ett skitmål.

Inte mindre förlösande för DMK men personligen kan jag inte komma ifrån uppfattningen att han är bäst på en kant.

Och där kommer han inte att ta en plats med herrar Eliasson/Bärkroth i nuvarande galna form.

---------

Han nämndes "som den stora överraskningen i EM-truppen".

Det brukar i regel betyda att man är med och bär flaskor och koner när mästerskapet väl drar igång.

Håkan Ericson bör dock utnyttja allsvenskans hetaste spelare och ha honom i spel så mycket som möjligt. 

-------

IFK Göteborgs kurva de senaste åren går motsatt håll jämfört med IFK Norrköpings.

Inte bara den fotbollsmäsiga.

Ekonomin, disharmoni i klubben, ifrågasatta toppar i föreningen och så vidare.

Martin Smedberg Dalence och David Boo Wiklander tar ledigt som allsvensk elva...

--------

Det blev en söndag som veks helt och hållet åt allsvenskan från tv-soffan.

Derbyt i Stockholm var en konstig historia med ett spöke som skrämde Djurgården till paralyserade vilsna spelare efter en halvlek där de var i total kontroll.

Bajen - med en rad nyckelspelare borta - firade som de vunnit Champions League.

Smittande glädjescener som visar hur skönt det är att tvåla dit rivalen.

Det känns mer och mer som Bajens hårda dansk till coach suddat ut auran av att vara ett...ska vi kalla det loserlag?

Seger mot AIK, 2-1 och så den här starka vändningen från 0-1 till 3-1 mot Djurgården.

-----

Och då har inte Sebastian Andersson vaknat än.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reflektioner från Malmö

NORRKÖPING
Avfärd: 11:35.
Tillbaka i Norrköping: 03:45. 
Det var inte med en OS-gymnasts spänst i steget jag tog promenaden hem i natten. 
IFK Norrköping gjorde vad ingen annan lyckats med i årets allsvenska - besegra Malmö FF.
Självklart är det extra imponerande att göra det i mästarnas fullpackade hem.
En signal att det även i år är en jävligt knepig motståndare att ha att göra med från Norrköping.
Här är krönikan jag skrev från Swedbank Stadion som alltid är speciell att komma till.
Är du där och jobbar är det en fröjd med mottagande, service, du sitter som en Gud på pressläktaren, allt är smidigt, bekvämt och proffsigt.
Sen är det väl å andra sidan lika mycket folk som jobbar runt matcherna som klubben har pengar på banken. 
------------------------------
Och den där uppsvällda speciella MFF-stoltheten slår dig så fort du sätter foten i arenans innangömmen.
Inloggningen till wi-fi är MFF:s antal säkrade SM-guld och cuptitlar. 
Lokalmurvlarna låter gärna och med kraft meddela att sympatierna finns hos klubben de bevakar. 
Publiken ger enögdhet en ny innebörd. 
Och som vanligt tar Markus Rosenberg rollen som katalysator, gör mål, gnäller, småtjafsar och sågar sina övermän efter förlusten. 
Gilla eller avsky den uppblåsta MFF-andan. 
Jag gillar det. 
Malmö FF har och kommer aldrig att ta den allsvenska försiktiga medelmåttan i handen.
Och det är givetvis det här som gör att Linus Wahlqvist myser extra mycket när 0-1 blir 2-1 på ett smått osannolikt sätt och chocken sänker sig över arenan.
------------------------
En av 30 allsvenska matcher, fortfarande tre poäng i potten men självklart är det här ett statement av Peking
Jag var ganska tuff mot laget - trots vinst och trots toppkänning - efter insatsen mot Kalmar.
Det kändes som det saknades något. 
Som om det finns en eller ett par till och med nivåer till att få ut.
------------
Det kanske inte nödvändigtvis föll på plats Malmö FF men det är ganska naturligt. 
Dels på grund av motståndet, dels på grund av underlaget (Peking är bättre på plast. Punkt.) men det är inget snack om att Kamraterna har konserverat sin vinnarmentalitet från de två senaste säsongerna. 
Laget visar att de kan åka till Hisningen och dansa med Häcken och att de kan ställa om och åka till Skåne och spela den fotboll som behövs för att hitta en mäktig vändning och seger mot Malmö FF.
Hittar man inte nätet under spelet på planen får man ta till andra verktyg.
Den här gången från respektive hörnflagga. 
Det var väldigt mycket gammal räv-smartness fån Daniel Sjölund när han dök upp på bortre.
Det var väldigt mycket påpasslig killer-målskytt när Kalle Holmberg karatesparkade in vändningen, utan att tänka.
På instinkt: Pang. 
---------------------------
Sebastian Anderssson är inne i en tyngre period.
Touchen finns inte där, han kommer fel, väljer fel beslut.
Vill hitta målet så gärna att det knyter sig.
Kalle Holmberg hade samma tyngre period och bänkades.
Nu är det Anderssons tur att få vila mot Halmstad
Holmberg har ett vassare spelsinne än Andersson och kan servera en speedig David Moberg Karlsson bollen i rätt tid. 
-----------------------------
Mårten Jacobsson och kompani måste gnugga händerna.
Jag tror knappast att triumfen i Malmö kommer dra ned vare sig intresse eller biljettförsäljning till de tre dusterna som kommer: Halmstad, AIK och IFK Göteborg.
---------------------
Klubben är inte främmande för att investera dyrare och vara mer framfusig än innan. 
Det får fansen att gnugga händerna men stanna även upp och reflektera över att föreningens beslut att inte göra en Djurgården och hetsköpa ihop ett lag, trots att pengarna finns, har slagit väl ut.
--------
Till sist: När Jón Gudi Fjóluson och Andreas Johansson nickade och styrde bort tre MFF-inlägg efter varandra i ett evighetslångt Malmä-anfall var det tydligt hur mycket mittbacksparet älskade att stå mitt i grytan och jävlas med guldfavoriten.
Fjóluson spräckte ett ögonbryn, bandagerades, hade en infekterad match i matchen mot Markus Rosenberg och Andreas Johansson tänder till extra i klassiska prestige-och toppmatcher inför en storpublik.
Kaptenen bjöd på en Cryuff-vändning vid egen straffområdeslinje, han lurade bort Rosenberg på mittplanen när anfallaren tjuvrusade och han fick fira som segrare.
Precis som 2015.
Då vann IFK Norrköping guld.
I går tre poäng. Om "Ante G" gillar att vinna? 
Well.

Allsvensk bakelse med extra allt

NORRKÖPING Djurgårdens IF-IFK Norrköping 3-3.

Som en ovanligt flippad Laleh-låt. 

Fin. Spretig. Svår att greppa och bombatisk. 

En överjäst allsvensk bakelse med alla ingredienser som nästan blev för mycket att svälja.

Özcan Melkemichel avslutade sin analys i CMore med att att han tyckte det var en rättvis utgång efter allt. 

Det såg inte ut som Jens Gustafsson höll med, det är svårt att göra det när man släpper in en kvitteringsboll som kan placeras i kategorin skit-skit-mål i den i sista stopptidsminuten.

Tiden har dock en sund tendens att ge andra ögon på saker och ting.

IFK-managern och hans lag är svårslagna nu, har satt åtta mål på de tre senaste matcherna och det råder ingen tvekan att de är och nosar på den nivå - när de är som bäst - som fört laget till den allsvenska toppen.

--------

Det blev en sällsynt rörig match för Kamraterna.

Stukning på Linus Wahlqvist och byte som följd.

In med Eric Smith som landade illa med byte som följd.

Positionsbyten i backlinjen är knappast en fördel och det var för rörigt för ofta i och runt Pekings straffområde för att Jens Gustafsson kan vara nöjd.

-----

Christopher Telo fortsätter att visa strålande form, öppnade - förlåt: dunkade igång - showen på sin egen arena (Telo2, fan hade lovat mig själv att inte göra det...) och var inte direkt supernöjd med Stefan Johannessons domarinsats. 

Vänsterbacken fick fötterna avtrampade av Magnus Eriksson innan 2-2-kvitteringen och efter slutsignalen joggade Telo bort mot Johannesson på nytt för att vädra något.

Telo höll inte direkt tillbaka heller i det här snacket med Sport-Expressen. 

------

Anmärkningsvärt: Andreas Isaksson, närmare två meter med dobbar under sina jättefötter, släpper två skott strax under ribban. 

--------

Det Niclas Eliasson visat upp på slutet, en fot med i alla tre målen mot J Södra och sagan till frispark mot Djurgården, den fart och den våg av offensiva hot mittfältaren rider på är sådant som drar blickar till sig. 

21-åringen är mitt i det lyft som han aldrig fick i en betydligt mer stressad och pressad AIK-tillvaro.

Och räddande ängel, inte en utan två gånger, på mållinjen.

-----

Kim Källström var riktigt bra!

---------

Vilken sjusatans allsvensk måndag vi fick.

Bomberna till mål började att droppas och brisera redan i Kalmar. 

Melker Hallberg behöver spela i Kalmars tröja för att hitta rätt med sådana projektiler.

Viktor Elms frisparkssmekning var inte så pjåkig den heller och med två raka nollor, hemma mot Malmö FF och nu 2-0 på Halmstad, sitter inte Peter Swärdh lika löst till.

Om nu Kalmar hade några planer på att ersätta honom - det är alltså så illa att det hänger ett konkurrshot över smålänningarna.

-------

Lagen som kan vara med och hota Malmö FF kryssade sig igenom omgången (AIK, Peking, Djurgården) samtidigt som MFF hittade en ny väg till seger.

Den här gången mot Örebro och plötsligt det fyra poängs marginal i toppen. 

Efter sex omgångar.

------

Det var inte alls lika "vacker" fotboll på Swedbank, riktigt gräs inbjuder inte till det.

Här viker jag inte ned mig. 

Bevisen är för många och tydliga att det spelas en på alla sätt skickligare fotboll i högre fart på det konstgjorda underlaget.

Med den skicklighetsgrad som spelarna håller i allsvenskan ska tilläggas.

---------

Jag skriver det igen: Malmö har en förmåga att hitta vägen till trepoängarna.

Likheten mellan skåningarnas fight och bakelsen i Stockholm var att det fanns en tjurig-på-gränsen-nyttig-spelare på båda planerna.

Magnus och Markus.

Eriksson och Rosenberg.

Jag skrev den här krönikan om Rosenberg efter förra årets premiär. 

Den tåls att dammas av. 

Och ha Eriksson i tankarna när du läser den. 

-------

Gudmundur Thorarinsson - någon som sätter emot att han startar mot Sundsvall?

Det är lika mycket känsla i den där vänstern som i islänningens lena stämband. 

------

Christoffer Nyman skjuter Eintracht Braunschweig till Bundesliga. Alexander Fransson får sparsamt med speltid men  har redan två ligatitlar med FC Basel och en ny tränare nästa säsong.

 

MFF och Sirius - men resten då?

NORRKÖPING Väntan och längtan var som vanligt stor. 

Kvalitén: Mnjae. 

Den allsvenska björnen har klivit ur sitt ide märkt av liggsår.

Ryggen ömmar, höfterna är stela.

Det är en oväntat seg start. 

Serien har problem att komma igång om vi räknar bort Malmö FF och Sirius men att Malmö tuggat igång utan att vackla är klen tröst. 

Fortsätter storfavoriten och Pawel Cibicki att springa med samma framgång kan det här bli avslaget tidigare än vad någon önskar.

I alla fall vad någon önskar utanför guldstaden. 

---------

Real Djurgårdens kapprustning slår det inte direkt gnistor om.

En seger på fyra matcher, Jonas Olsson skadad och tydliga problem att få ihop spel och lag till en fungerande enhet. 

Ok, Järnkaminerna var på vippen att ta poäng nere i Malmö men att Yoshimar Yotún drog iväg ett monsterskott i krysset är talande nog.

Malmö vinner på ett drömmål, Djurgården vänder hem med utan poäng och Malmö har plockat tio av tolv poäng.

-------

Tillbaka till Sirius: Nykomlingen har stått för en ännu positivare injektion än (vi ser mellan fingrarna hur klubben inte lyckas ha en spelduglig hemmaplan vilket är en skandal). 

Nu vet alla vem Kingsley Sarfo är. 

Inte undra på.

Steget, touchen och den totala respektlösheten är en ung series fetaste utrosptecken. 

Chansen att han blir kvar säsongen ut är inte särskilt stor.

Det register Sarfo visat upp hör inte hemma i allsvenskan.

I synnerhet inte om den ska fortsätta att vara så här avslagen.

Och där är väl också det som sticker ut avklarat.

I alla fall det som kan placeras på pluskontot.

-------

Minus-avdelningen toppas av Kalmar FF, 3-12 i målskillnad, som ska vända trenden mot Malmö i kväll.

Är det Peter Swärdhs sista match?

Annars: Här är min syn på de förväntade topplagens skakiga start. 

--------

AIK. Well. Det flyter inte. Det är trögt, så trögt. Vet spelarna ens själva hur de ska spela? Vad boss Norling vill få ut? Helst ska Stefan Ishizaki stå för uppspelen, breda mackorna som kan ätas i bussen, massera medspelarnas vader, slå frisparkarna och avsluta.

Är det tippade toppbygget överskattat?

Att det osar floppvarning så tidigt om Sulejman Krpic är inte för att bosniern är nollad efter fyra starter, han trampar vatten och är inte med i spelet. 

Kristoffer Olsson har inte direkt fått en smekmånad till start. Det gnys och gnälls i Solna. Mikael Ahlerup fick lämna sitt jobb vilket i och för sig hade varit en större grej i en annan allsvensk klubb. 

-------

Elfsborg.  Av alla märkliga säsongsstarter är det här ett särskilt fall. 5-1-seger (på naturgräs!) i Kalmar. Torsk hemma (!) mot AIK. Kvar på bussen mot Djurgården och 0-2 i baken efter fem minuter på Tele2 bara för att svara med en 3-0-överkörning mot Örebro och ett 1-1-kryss i Sundsvall i går. Var vi har Elfsborg? Hur långt är ett rep?

------

IFK Göteborg. Förlustnollan lyser fortfarande vackert intakt men det är glasklart att Jörgen Lennartssons brottare inte är ute efter att vinna stilpoäng i år. Heller.

Bjärsmyr, Rogne, Boo Wiklander, Rieks, Boman, Sebastian Eriksson. Vi tar det där med ett rappt kortpasssningspel ett annat liv.

-------

IFK Norrköping. Vände 0-1 till 2-1 på Hisningen och kan ha vänt sin egen säsong som likt Elfsborgs varit en berg och dalbana i prestationen.

55-60 lysande premiärminuter mot Hammarby, tre raka torsk (cupfinalen medräknad) och så mycket brister att vi inte kände igen Peking.

Mot Häcken hade IFK bestämt sig - och det syntes.

Vad var det värt? Klarar de att ta med sig den löpviljan och aggressiviteten mot J Södra i kväll och Djurgården borta på 1 maj? 

------

Häcken. Tre mållösa matcher redan. Det förvånar.

Jag trodde inte att det var offensiven som skulle klicka med herrar Kamara, Farnerud, Friberg, Paulinho och i Nasriu Mohammed i laget men 27 avslut mot Örebro igår visar får Mikael Stahre att sova lite mindre oroligt.

När det lossnar framåt för Häcken har de ett topplag. 

------

Östersund. Helt okej start - vare sig mer eller mindre. Torsken mot Halmstad blev en tankeställare som ÖFK tog på rätt sätt. Rider fortfarande på rushen efter cupsegern. Ken Sema är bättre än någonsin men i min bok kommer inte Östersundsgänget vara med och hota. 

----

Något helt annat: 

Skulle "dra in" (som det heter på B´latspråk) Lotorps IF mot Linköpings FC i går i Danske Bank Damcup, eller Östgötacupen om ni så vill.

In på Lotorps hemsida för att jaga ikapp ett nummer till ansvarig ledare. 

Vad jag hittade: En organisation runt A-laget i division 2 som får Bayern München att framstå som ett korpgäng.

Kolla här

 

 

 

IFK Norrköping är huvudspåret men Norrköpings lokala klubbar kommer även vikas utrymme i Fotbollsbloggen. Det senaste skvallret. Materialet som inte lämpade sig i pappret. Det här är forumet. David Iwung, 38 bast och med en förkärlek till Liverpool FC och feta riff, heter jag som skriver. Favoritspelare: Mikael Lindskog. 

  • Twitter
  • Twitter

Bloggar