Logga in
Logga ut

David Iwung

Fotbollsbloggen

"Fjölet" - typen som lämnar avtryck

NORRKÖPING IFK Norrköping styrde till Portugal för att växla upp försäsongen.

De gjorde det som svenska mästare.

De gjorde det utan David Boo Wiklander som inte fick nytt kontrakt.

Ett beslut som många förkastade och hade svårt att acceptera.

Fightern som är villig att ta en vristspark i ögat för att freda målet uppskattades av fans och medspelare men Peking hade redan bestämt sig för att satsa på en kontraktslös islänning med Sundsvall som senaste klubbtillhörighet.

Jón Gudni Fjóluson.

Han dök upp senare under lägret, direkt från USA där han var upptagen med landslagsjobb.

Jag och Christer Gustafson (då bittra konkurrenter) fick se mittbacken i en mjukstart. Zenit St Petersburgs miljardbygge med Hulk på andra sidan.

Det var tydligt att Janne Andersson hade stora planer för Fjóluson.

Han kastades med en gång in bredvid Andreas Johansson och sedan dess har de suttit fast.

Genom 4-4-2 och 3-4-3.

Ryggrad kallas det visst.

Vissa spelare som man följer lämnar spår.

Gör avtryck. Fjóluson är absolut en sådan. Utan att ta till de stora gesterna, vara spexaren eller citatmaskinen (eller kanske just på grund av allt det här) så vann han respekt och förtroende. 

Till en början minns jag att han inte direkt utstrålade den där självklara pondusen som jag i alla fall vill se i en mittback.

Det var lite trevande. Det var lite försiktigt. Allt det där sopades bort när islänningen kom till sin rätt.

Den fina uppspelsfoten.

Förmågan att städa upp andras misstag. Alternativet att vräka upp som forward i slutminuterna för att sätta press och jaga mål. Jag har inte hört någon kritisera Jón Gudni Fjóluson någon gång egentligen.

Inte från supporterhåll. Inte från ledarhåll. Definitivt inte från medspelarhåll.

Krasnodar har haft en halvskaplig mittback under ett par år som numer lirar i superettan.

Det är inga mil mellan Andreas Granqvist och Fjóluson i spelstil förutom att de är höger- respektive vänsterfotade men ryssarna verkar veta kvalité när de ser den. 

 29-åringen har aviserat under en längre period att han vill iväg.

Det finns inte många kontrakt kvar i karriären.

I Ryssland kommer Peking-backen att ekonomiskt trygga upp framtiden för sig själv och familjen.

Det blev inget VM för Fjölet men väl en fin chans, sportsligt och lönemässigt, att trösta sig med. Väl värd!

------------------

Det är inget nytt.

Det är en trend som pågått ett tag men att en hemsida som IFK i det här fallet väljer att gå ut med att Fjóluson är "nära Krasnodar" innan något kontrakt är påskrivet och innan affären är klar  är ett nytt tecken på att klubbarna i allt större utsträckning väljer att paketera nyheterna själva på sin egen plattform. Det gäller inte bara IFK och fotboll.

Inget konstigt. Det handlar - som det så vackert heter - att dra traffik. 

------------

IFK agerade innan de fick se Fjóluson vinka hej. Chansen att få se Kasper Larsen spela ökade markant - men frågan är om dansken kastas in i en så pass tung match som Bajen hemma på måndag? En match Peking måste vinna. 

IFK:s delikata talangsituation

NORRKÖPING Nej, det blev ingen vidare söndag för IFK Norrköping

Och ja, vi har hört och sett det förut. 

En mer eller mindre totaldominans stora delar av första 45 men bara ett mål.

Och det är knappt att det går att credda Peking för målet. 

Simon Skrabbs inspel skulle inte gått fram till Kalle Holmberg men ett taffligt beslut av Andreas Isaksson, en märklig touch på Marcus Danielsson och Peking var i ledning.

Det enda mål laget mäktade med. 

Vi kan inte avfärda det som en tillfällighet.

När inte heller inlägg nummer 67 nådde en IFK-spelare i boxen hörde jag Stefan Hellbergs ord från den här intervjun i huvudet.

"Många av våra forwards är unga och vana att göra mål på flera tillslag vilket kanske bara en fjärdedel av målen görs på. De flesta görs på ett tillslag. Som ung spelare och forward har man oftast tagit bollen och sökt skott. Nu finns inte den platsen".

----------------

Med fem matcher kvar av allsvenskan kan IFK Norrköping fortfarande vinna SM-guld.

De kan sluta tvåa och ta en plats i Europa.

De kan sluta trea och nypa en plats i Europa. 

De har en förlust på sina 18 senaste matcher.

De har släppt in fina 22 mål på 25 matcher och är ett av allsvenskans mest svårslagna lag.

Men, MEN: Det är en svårlöst gåta hur ett lag, ett topplag, kan ha så svårt att övertyga.

Hur många gånger har du lämnat Östgötaporten, stängt av streamen eller gått ifrån en bortamatch fylld med en övertygelse att:

"Idag var IFK Norrköping bra".

"Idag satt det ihop under 90 minuter". 

Vid hur många tillfällen?

AIK hemma (2-0), AIK borta (andra halvlek i en rock n roll-match som slutade 3-3), Östersund borta (2-0), Hammarby hemma (0-0).

Det är matcherna som poppar upp men i övrigt sitter vi med samma obesvarade frågor som fanns där redan under säsongens första del. 

Varför exploderar inte den där potentialen som finns där?

För den finns väl där?

Vad krävs för att spelövertaget ska ge mer mål?

Hur han en miljard inlägg och inspel resultera i så lite?

IFK:s 200-matchersman och lagkapten summerade det ganska bra efter krysset som kändes som en förlust i Pekings läger. 

Samma känsla som fanns där efter Sirius och Trelleborg.

Andreas Johansson sa:

"Det är som många gånger förut. Vi spelade jättebra och skapade otroligt mycket i första halvlek, men vi måste punktera matchen. Om vi gör ett mål till så vinner vi men det har varit lite vår grej det här året, att vi inte lyckas döda matcherna".

----------------------------

IFK Norrköping skriker efter att få en ennan tyngd, styrka och avgörande kvalité där det nu känns jämntjockt.

Christoffer Nyman plus ytterligare ett elak(are) forwardsalternativ känns som något som behöver hittas och kontrakteras.

I intervjun med Stefan Hellberg svarade han följande på frågan om det är en forwardsegenskap som kommer med åldern, att bli bättre på att avsluta på ett tillslag:

– Lite så. Sen handlar det naturligtvis också om storlek och kvalité. Sebastian Andersson och Emir (Kujovic) gjorde mycket mål på ett tillslag.

--------------------

Vad finns det där ute, inte alltför avlägset bort?

Sirius Moses Ogbu må vara 27 bast men är svår att inte gilla.

Beslutsfattandet är inte alltid det bästa men sju mål på 20 starter i ett bottenlag är inte kattskit. 

Ogbu sitter dessutom på ett kontrakt som går ut i höst.

Per Frick skulle vara intressant att se i ett annat lag och en annan miljö än i ett krisande och identitetssökande Elfsborg. Fricks avtal med Elfsborg sträcker sig till 2021.

Linus Hallenius? 29 bast och kontrakt till 31/12 2020. En urstark säsong men känns som han faller bort i Pekings värvningsstrategi. 

Finns det mer att få ut av Hallenius än vad han visar nu när han glänser i Sundsvall

------------------------

Och som lite av  ödets ironi: Igår besökte mister boxavslutare hímself, Gunnar Heidar Thorvaldsson, Östgötaporten på sin lilla farvälturné.

Bara för att förstärka vad vi snackar om vad för forwardstyp.

-----------------

Í fredags satt jag på Östgötaporten och såg Ishaq Abdulrazaq svara för en ny fin träning. IFK Norrköping står mitt i en delikat situation. 

Vi kan direkt slå fast att 16-åringen är något extra.

Hans andra provspel går ut nu i november men om Peking får som de vill så kommer han tillbaka till Norrköping igen.

Och helst på en längre vistelse.

Det är dock inte så lätt att kasta upp ett kontrakt att skriva på.

Abdulrazaqs unga ålder gör att han inte får skriva på (måste fyllt 18).

Av skäl som är lätta att förstå så har inte IFK Norrköping velat prata högt om talangens enorma potential, de vill ha juvelen för sig själva men bara framtiden kan utvisa vad som händer när han åker hem igen 6 november i samband med att visumet går ut.

 

 

 

Maxad allsvensk omgång - summering

NORRKÖPING Omgång 22 är över. Välj vilket superlativ du vill efter det konstaterandet. Jag väljer att luta mig tillbaka, försöker hämta andan en sekund men längtar redan till onsdag. IFK Norrköping-Malmö (11 489 sålda biljetter i skrivandets stund).

Det känns på alla sätt passande för var vi befinner oss i allsvenskan 2018.

Toppmatch. Massor på spel. Storpublik. Kung fotboll regerar.

Den största publiksiffran sedan 60-talet räknades in på Friends Arena i stockholmsderbyt.

Varje omgång och spark sista åtta omgångarna kan vara av avgörande karaktär.

Lag jagar. Lag jagas.

Spelscheman granskas. Det kalkyleras, räknas och beräknas.

IFK Norrköping mår rätt så fint, då tar jag inte i.

Med två raka segrar och två raka nollor efter den degiga 1-1-tillställningen i Trelleborg möter Kamraterna matchen mot svenska mästarna och vad som återstår av serien med huvudet högt.

På en må bra-barometer är det bara AIK som mår bättre (Sundsvall är trea) inför den fräna sista tredjedelen.

-----------------------

Gavlevallen var inte bara en ny upplevelse för att det var första gången jag var där.

Det var lika mycket folk på läktarna som på Stopet en måndag två dagar innan löning.

Man hörde svordomarna från spelarna. Könsorden från läktaren likaså.

Peking gjorde jobbet men behövde inte förta sig mot en uppgiven nykomling.

Det bör med andra ord finnas energi sparat inför Malmö-matchen men ett nytt backfrågetecken hänger över Peking. Andreas Johansson spelade på spruta mot AIK, åkte på en smäll mot Dalkurd och haltade sig igenom slutminuterna.

Överflödigt att gå in på vad det skulle betyda om inte Ante G kan spela mot  Malmö på onsdag.

 ------------------------

Det var en intensiv IFK-måndag, trots att laget var träningsfritt.

Kollega Kenny Wiis sniffade till sig vad klubben senare gick ut med: Andreas Blomqvist förlänger med två nya år.

Ett inte helt solklart val i mina ögon.

Dubbla korsbandsskador, 26 bast och ett ganska starkt hängande frågetecken var han står i karriären.

Kan han hitta tillbaka höjderna som han visat? Var ska han användas, i vilken position?

Jens Gustafsson har vid fler än ett tillfälle uttryckt sin beundran för Blomqvists sätt att spela fotboll men "Blomman" ska också slå sig in på ett mittfält som är Pekings starkaste lagdel.

Där regerar en central duo som knappast är iskall för andra klubbar. Alexander Fransson och/eller Simon Thern är inte klara med utlandet. 

 --------------------

Pekings måndag fortsatte med medlemsmötet på Östgötaporten som kändes extra laddat med tanke på NT:s granskning av klubben. Något som knappast gått dig omärkt förbi. I den här intervjun med Johny Daagh summerar han vad som hände. Daagh fanns på plats för att bevaka.

 ---------------------

Isak Pettersson (vad är det för säsong han gör!) glänste på nytt och höll nollan på nytt. Räddningen i slutet av första halvlek på Adam Ståhls avslut stack ut.

Keeper-sensei Maths Elfvendal fick frågor om om paraden och Petterssons spel i stort. Innan målvaktstränaren svarade vevade han upp mobilen, vände och vred på den för att få räddningen ur olika vinklar och vrår. 

-------------------

IFK Göteborg knäar, blöder och famlar vidare. En överkörning i derbyt var inte vad Blåvitt behövde. Inte med tanke på tabelläge och inte med tanke på att smällen kom samma dag som Offside publicerade det här reportaget om en klubb som mår piss och är på väg var? Jag har påpekat det förr – och gör det igen: 2015 stod SM-guldet mellan Kamratföreningarna från Norrköping och Göteborg. Klubbarnas olika utveckling sedan dess är häpnadsväckande.

 ---------------------------

Avhandlade en i mitt tycke ganska konstig och udda Christoffer Nyman-uppgörelse här. Nu återvänder ”Totte” till Braunschweig men det är också början på slutet i Braunschweig. Klubbens fria fall befinner sig nu på näst sista plats. I tredjedivisionen.

------------------

Skickar inte en annan klubb upp slantarna som behövs är det en comeback i IFK Norrköping som väntar. Kontraktet med Braunschweig går ut i juni 2019.

--------------------

Bara en liten grej: Torsk för Peking på onsdag och seger för Bajen mot Elfsborg hemma och IFK är fyra. Det här kommer svänga, vända och svänga tillbaka innan vi vet vilka som kniper Europa-platserna. Guldet släpper inte AIK. Henok Goitoms bomb var ett guldskott. 

-----

Gunnar Heidar Thorvaldsson hade ett fint målsnitt i IFK innan han stack vidare till turkiska Konyaspor. På lördag spelar den 36-årige anfallaren karriärens sista match. "Jag kommer absolut känna ett sug tillbaka till fotbollen, även om det inte är samma sak i omklädningsrummet idag. Alla sitter med sina telefoner. Jag är lite trött på det" sa Thorvaldsson i den intervju du kan ta del av i morgon bitti. 

 

Kättinge: Ursäkta mitt hånfulla skratt

NORRKÖPING 1-27. Hånfullt skrattade jag högt och hänsynslöst. "Hur dåliga är de - egentligen?". "De kan inte bry sig för fem öre".

Kättinge IF behövde inte bara stå ut med att bli överkörda, manglade och tillplattade på planen. 

Sparkarna kom även när de låg ned. Långt mycket värre än att inte räcka till och förnedras på fotbollsplanen. 

Ovärdigt.

I synnerhet när man inte förtjänar det. När det inte alls handlar om bristande vilja eller engagemang.

Tvärtom.

Det är just vad Kättinge vilar sina bräckliga division 6-ben på.

Den här jumbon skulle egentligen gett vika och fallit vid det här laget bort men väljer att kriga vidare med medel som inte finns.

Christer Andersson åkte ut och träffade den största krigaren, Peter Erlandssoni det här läsvärda reportaget som blev en väckarklocka.

Dels runt mötesbordet på jobbet när bilden av en slagpåse, utan seger, med tre inspelade poäng och 133 insläppta mål i stället växte fram till något annat.

Dels för att man alltid är så jävla idiotiskt snabb att döma och placera saker, klubbar och människor i fack.

Ett stycke i texten etsade sig fast.

Det om att Kättinges lag de senaste åren haft ensamkommande asylsökande från Afghanistan i laget.

– De åker buss hit när de kan, men busskortet gäller bara till klockan sju. Därför har vi några eldsjälar som hämtar och skjutsar hem dem. Vi tar hand om dem och tar ett socialt ansvar, sa Peter Erlandsson

Läs det igen och fundera på 1-27-torsken. Den faller platt. 

Och här satt man och skrattade högt. 

Fan. Förlåt. 

Kättinge har en walk over hängandes över sig redan. En till och de åker. 

Det viner en isande motvind i en lårmuskelkrämande uppförsbacke.

Det är för länge sedan klart att de kommer komma sist men Peter Erlandsson ger inte upp där många andra, de flesta av oss, hade valt att acceptera de kassa oddsen.

Det är en kamp som ska lyftas fram. Något att uppskatta och komma ihåg när vi som bevakar och ni som följer tar allting för givet.

Därför förvånar JG:s förlängning

NORRKÖPING Det må vara landslagsuppehåll och inte allsvensk boll på ett par veckor men det är inte direkt lugnt uppe på Östgötaporten. 

Efter Arnór Sigurdssons rekordtransfer kom Andreas Johanssons besked att han knyter ihop det i Halmstad.

Följt av Jens Gustafsson förlängning.

Att Ante G sluter HBK-cirkeln är mer väntat än att Gustafsson kritar på för tre nya år.

Ingen chock men tecknen och signalerna från IFK och Peter Hunt tolkade i alla fall jag som att det inte var högaktuellt att behålla Gustafsson.

Dagarna gick. Månaderna passerade. När Hunt inte tyckte att det var en högprioriterad fråga heller så kändes det som det var tack och hej, Gustafsson

Tyck vad ni vill om det. 

Jag skrev det här i juni 2017 där jag tyckte att Gustafsson skulle få förlängt förtroende och att han hanterat en tuff situation med att jämföras med guld Janne Biffster och samtidigt se spelare efter spelare från mästarlaget lämna.

Mycket kan hända på ett drygt år. Ännu fler spelare lämnar. Och kommer. Spelsystem byts. Målsättningar höjs. Gulddrömmar väcks - och är på väg att krossas.

Under hela det här tydliga strategitagandet som Peking gjorde med att värva oetablerade unga spelare som nosar på genombrottet, och fostra dom omsorgsfullt är Jens Gustafsson en bra kapten att styra båten.

Det är svårt att hitta en bättre lämpad, faktiskt.

Listan på att teorin fungerar i verkligheten är ganska lång nu: Niclas Eliasson, Isak Pettersson, David Moberg Karlsson.

Tesfaldet Tekie, Eric Smith och Nicklas Bärkroth var inte Gustafssons värvningar men han var med och gav en skjuts ut i Europa. 

Vad som ändå ger en känsla av förvåning över det nya treårskontraktet är att Peking inte spelmässigt blir bättre.

Det har glimtat till under säsongen.

Inte mer med ett riktigt fint spelarmaterial.

Gustafsson har inte varit riktigt, riktigt nära att nå hela vägen.

Platt fall i cupfinalen.

Platt fall i Europa två gånger. 

I allsvenskan IFK har segnat ihop i toppstriden.

Och ser ut att göra det igen - trots att klubben rustat dyrt och starkt i Simon Thern, Jordan Larsson och Alexander Fransson.

Det känns som Jens Gustafssons bästa tid, resultatmässigt, ligger framför honom. 

Det måste den göra för att hans ska förtjäna jobbet.

Det är trots allt elitidrott som bedrivs i föreningen där resultat är det allra viktigaste.

-------

Tio matcher återstår av säsongen.

Tio matcher med Andreas Johansson, Daniel Sjölund i laget/truppen.

Alla vet vilka framtida hål vi pratar om här.

IFK Norrköping kan behöva sin rekordfeta plånbok för att klara tiden efter "Daja" och "Ante G".

Men det finns samtidigt vissa saker som inte går att köpa för pengar.

Allt vad dessa herrar står för till exempel. 

Och vad även Jón Gudni Fjóluson och Linus Wahlqvist bidrog med. 

Det känns som de kommande transferfönstrena avgör var IFK Norrköping är på väg. 

Ett bra sätt att behålla en cementerad pålitlighet och ett stort hjärta är självklart att ta hem Christoffer Nyman.

-------

Självklart måste vi behandla NT:s skildrande av vad som pågått i IFK Norrköpings eget hus de senaste åren.

Klubbdirektörernas cirkus har varit ett kapitiel för sig och avslöjar att något inte stått helt rätt till.

Det här, personalomsättningen och deras berättelser, i NT-avslöjandet är ett underbetyg av sämsta sort. 

-------

Och dessutom: Smart drag av IFK att skicka ut nyheten om Jens Gustafsson just ikväll...

 

 

 

Skev bild om IFK:s anfallare

NORRKÖPING Formsvacka eller tillstånd?

Har vi passerat den tidsmässiga gränsen för att avfärda teorin om ett anfallsspel som gått vilse för att i stället konstatera: Det är inte bättre än så här?

Det kommer inte bli bättre än så här?

”Pekings” anfallsgåta har inte klarnat ett skvatt.

Hur kan så mycket potential ge så lite?

3-4-3-uppställningens alla för-och nackdelar har ältats till förbannelse.

Funderingen när Kalle Holmberg kommer tillbaka i tjänst har snurrat lika många vändor och medan vi sitter här och söker och klurar försvinner guldet till Solna.

Europa-möjligheten börjar att hänga allt mer löst och en säsong som hade alla förutsättningar att bli något extra kan mycket väl sluta med…

….ingenting.

1-1 i Trelleborg var det sista IFK gjorde innan ett par dagars ledighet.

 Här avhandlades tankarna om den dystra tillställningen som sammanfattar lagets nuvarande status - och egentligen hela 2018.

Det är svårt att lämna det här.  

Det är svåraccepterat att en så i grunden offensiv trupp inte klarar att omsätta kunnandet i mål och poäng i större utsträckning.

Fullt medveten om att Kamraterna ligger trea i den allsvenska tabellen och det är 30 poäng kvar att spela om - men det känns inte som det kommer lossna.

Peking sitter fast. Har kört fast. Tydligare bevis än lagets spel efter VM-uppehållet finns inte. 

 

Jag ringde nyligen Stefan Hellberg om anfallskrampen.

Han tuggade på i ett skönt samtal som var intressant på flera sätt. 

Hellberg höll inte med om att IFK inte kan göra mål men menade att jämnheten ligger laget i fatet.

Det saknas inte alternativ framåt men det saknas en utpräglad målskytt – vilket vi alla har sett.

Men vad har Peking för alternativ? 

Egentligen?

Vi styckar ned det.

Flinka snabba fötter och löpstyrka i David Moberg Karlsson, Simon Skrabb, Jordan Larsson och Arnór Sigurdsson (som bosatt sig i Moskva).

Därtill: Kalle Holmberg som har andra egenskaper, en mer utpräglad typ som gillar att möta snarare än att dra iväg och älskar – i alla fall i fjol – att slå till i straffområdet.

Det är ungt och det är spännande men om vi ska se nyktert på det, och det ska vi, så är det ingen som kan kalla sig etablerad.

Holmberg drog dit 14 mål i fjol men innan han kom till Peking användes han lika mycket som yttermittfältare i Örebro, när han inte satt på bänken.

David Moberg Karlsson har också blivit forward fullt ut först under senare delen av IFK-tiden.

En forward som kan vara lika vass som han är oskärpt. Väldigt högt stundtals. Vääääldigt lågt stundtals. 

Simon Skrabb har hattat mellan positionerna men trivs bäst som forward och inte ansetts som en fullgod startspelare förrän nu.

Var Jordan Larsson står och är på väg i karriären vet ingen. Inte heller hur bra han kan bli.

Summerat på sista raden: Det finns en övertro och en skev bild att IFK Norrköping sitter på en så bra anfallsbesättning, vilket är bilden utåt.

Det är en direkt felaktig beskrivning.

Det är en offensiv sättning som fortfarande söker sin egen identitet och är på väg att formas till vad de kan bli. 

 Stefan Hellbergs klokhet och breda fotbollskunnande tar alltid diskussionen på ett djupare plan.

Det tenderar att bli stycken ur kurslitteraturen men blir inte mindre intressant för det:

”Det är svårt att hitta skottlägen. Just målen på ett tillslag måste vi jobba med och utveckla", menar Hellberg.

Simon Skrabb brände ett jätteläge över mot Trelleborg. David Moberg Karlsson satte ett öppet - från en meter.

Det är fotbollens svåraste konst att vara kreativ, att göra mål - och speciellt att bemästra det på ett tillslag.

20 matcher in i allsvenskan kan ingen påstå att det är något som Pekings forwards glänst med att kunna.

Diskussionen om det är för många spelare som är för lika och att någon behövs som bryter mönstret har påpekats tidigare och aktualiserades när Kasper Larsen skickades upp som forward i ett sista desperat försök och bidrog till att  0-1 till 2-1 mot IFK Göteborg.

Det är en annan diskussion. I vändandet, vridandet och sökandet varför IFK Norrköping har ett anfallsspel som kört fast ligger i alla mitt svar närmast att det saknas kunnande från de som har i uppgift att göra mål.

I alla fall i nuvarande tid av respektive karriär.

IFK Norrköping är huvudspåret men Norrköpings lokala klubbar kommer även vikas utrymme i Fotbollsbloggen. Det senaste skvallret. Materialet som inte lämpade sig i pappret. Det här är forumet. David Iwung, 38 bast och med en förkärlek till Liverpool FC och feta riff, heter jag som skriver. Favoritspelare: Mikael Lindskog. 

  • Twitter
  • Twitter