"FRA fick mig att vilja satsa mot riksdagen"

Mathias Sundin är gruppledare för Folkpartiet i Norrköping. Men kanske inte så länge till. Likt Mattias Ottosson (S) siktar Sundin mot riksdagen i nästa val. Just nu pågår provval bland Folkpartiets medlemmar. I november ska riksdagslistan spikas. Vilken plats han än får på listan så förbereder sig Mathias på en stenhård personvalskampanj.

Foto:

Norrköping2009-05-07 03:00
"Jag älskar att kampanja", säger han när vi möts över en kopp kaffe med mazarin på Folkbladets redaktion. Och det stämmer nog. Den unge Sundin (han har nyss fyllt 31) är som en kampanj hela han. Sundin har kampanjat för presidentkandidaten John McCain i USA, på möten, på nätet och i TV kampanjar han mot kamphundar, på Facebook startade han ett upprop mot Konstfack, i Norrköping har han kampanjat mot "utanförskapet i Hageby", mot sossar i allmänhet och mot S-satsningen på Idrottsparken i synnerhet. För att nu inte tala om "bu-kampanjer" på politiska motståndares demonstrationer. Mathias Sundin var också mycket aktiv i yngre liberala politikers kampanj mot regeringen Reinfeldts FRA-politik. - Det var FRA som fick mig att vilja satsa mot riksdagen, säger Sundin. Det var beklämmande att se hur politiker vek sig för partiledningen och röstade mot sin övertygelse. Man kan bara inte svika sina principer hur som helst. Liberaler måste stå upp mot alla former av rättsosäker och okontrollerad övervakning av medborgarna. Är du säker på att du själv skulle ha agerat annorlunda; det är trots allt mycket lättare att stå utanför och driva opinion än att vara en av de 349 som faktiskt röstar om lagarna? - Visst är det så. Men det är därför jag allra helst vill komma till riksdagen som personvald ledamot. Väljarna som röstar på mig måste kunna lita på mig i vissa liberala principfrågor. För mig är just det, det allra viktigaste med att vara folkvald. Du har steg för steg armbågat dig in på den rikspolitiska scenen. Ofta företräder du lite "udda" uppfattningar som skiljer ut dig från mängden. Nyligen väckte du t ex stor uppståndelse när du tyckte det var fel av regeringen att ge statsbidrag till kommunerna. En högst ovanlig uppfattning bland kommunalråd; det kan jag lova. Söker du medvetet efter positioner och utspel där du sticker ut, blir sedd och kommer fram i media? - För några år sedan kanske det var så, säger Sundin. Då var jag ny och sprang på alla bollar. Men min uppfattning om statsbidragen är inte sökt på något sätt. Kommuner som missköter sin ekonomi ska ta ett eget ansvar. Du har ju hamnat på kollisionskurs med den borgerliga alliansen i Norrköping i några frågor också? - S, V och MP slösar med skattebetalarnas pengar. Vi i alliansen hade gemensamma uppfattningar om att hålla igen på investeringarna. Sedan ändrade de andra partierna sig plötsligt. Det kunde vi i Folkpartiet inte gå med på. Men det där är inget problem längre. De andra borgerliga partierna ändrade sig igen några månader senare och är nu tillbaka på Folkpartiets ståndpunkt. Ångrar du dina hårda attacker mot Hageby i förra valrörelsen - många i stadsdelen kände sig utpekade som ett sämre slags medborgare? - Jag tycker det är tråkigt att folk i Hageby uppfattade det så. De problem vi pekade på med arbetslöshet och utanförskap är på riktigt. Se bara vad som händer i Rosengård i Malmö nu. Snart vågar inte ens polis och brandkår rycka ut till Rosengård. I Hageby är det inte så illa än. Men gör vi inget så kan vi snart ha det likadant här. Jag tycker mig se en gemensam, moralisk nämnare i många av dina utspel och kampanjer. Hundägare, skolbarn, arbetslösa, invandrare, sossar och palestinska demonstranter; alla borde de sköta sig bättre och ta mer eget ansvar. Är du en väldigt moralisk person? - Moralisk är ett negativt ord för många. Men jag förstår vad du menar. Jag har starka uppfattningar om rätt och fel. Men jag är ingen oresonlig person. Möter jag argument som är bättre än mina så har jag inga problem med att ändra mig. Hur pass kontroversiell är du i ditt eget parti? Tror du att Jan Björklund ser fram emot att kanske få in dig i riksdagsgruppen? - Jag tycker att jag har goda kontakter med partiledningen. Men det är inte bra att anpassa sig för mycket. Efter förra valet kände jag att jag började bli lite feg; jag tänkte för mycket på att säga saker som kanske skulle vara bra för karriären. Det passar inte mig. Jag är i politiken för att förändra och påverka. Vad har jag vunnit om jag blir riksdagsman genom att låtsas vara någon annan än vad jag är?
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om