- Jag fick atlantoaxial instabilitet, en slags rotationsskada i nacken. Jag slog i huvudet under smällen, och nacken är inte gjord för den tyngden som blir vid en krock. Ligamenten har blivit uttänjda så huvudet är ostabilt, säger Katerina.
Yrseln kom
Trots den traumatiska händelsen är hon förhållandevis glad då vi ses, sex månader efter olyckan. Symptomen kom inte direkt vid olyckan, utan har kommit smygande.
- Det började med att händerna började domnade. I januari kom yrseln, jag svimmade i duschen och kunde inte gå rakt fram. Jag ringde sjukvården och fick komma till en sjukgymnast. De sa att det sitter i musklerna, och kunde inte förklara min oskarpa syn, snubblandet och ramlandet.
Sökte hjälp i Norge
Katerina trodde hon blivit hypokondrisk och började jobba. Det fungerade i ungefär tre dagar - sedan blev hon dålig.
- Då ringde jag nackskadeförbundet som hjälpte mig vidare. Jag fick åka till Norge, för där fanns en läkare som gör genomlysningsröntgen, bland annat genom munnen så man ser atlaskotan. Här hemma sa de bara att jag inte var tillräckligt sjuk för att behöva röntgas.
Läkaren i Norge visade en bild i en bok från 1977 - den var exakt som Katerinas röntgenbild.
- Han sa: använd nackkrage, för att få fripassage i nacken och kotorna. Utan den svimmar jag. Jag ramlade nedför trappen hemma, inför barnen. Det bara sker, allt svartnar plötsligt. Min kropp koncentrerar sig så mycket på att hålla balansen. Jag har tappat motoriken, lätta saker som alla gör är jobbiga för mig.
Hemma använder Katerina inte kragen, för att musklerna inte ska förslappas i nacken. Men så fort hon ska göra något måste den på.
- Jag får äta massa värktabletter för att överhuvudtaget stå ut. Min enda glädje och tröst det är min familj och mina djur.
Påverkar hela familjen
Två hästar, tre hundar och en massa katter inräknas i familjens liv. Innan olyckan var Katerina en riktig ridtjej, tillsammans med äldsta dottern.
- Djuren lugnar och förstår. Nu är det ju svårare, jag kan ju inte rida med den här yrseln. Jag får lära mig rida på nytt, det påverkar ju min dotter med. Hon är för ung för att rida ut själv och jag kan inte följa med ut i skogen.
Livet förändrades inte bara för Katerina den snöiga dagen då olyckan skedde. Även för barnen och hennes man ändrades allt.
- För fem personer fungerar inte vardagen längre. Jag kan knappt laga mat, vissa dagar kommer jag knappt ur sängen. Min man får göra allt hemma nu. Jag pendlar mellan förtvivlan, ledsamhet och så blir jag fruktansvärt förbannad. Hade inte den där bilen kört rakt ut framför mig hade jag varit mitt gamla jag. Jag har förlorat den jag är, säger Katerina Hejdenberg.